Alla börjar vi som ägg och vi fortsätter vara som ägg livet
igenom.
Om man vänder ett ägg på ena hållet klarar det ett enormt
kraftigt tryck och press.
Vänder man ägget på andra hållet behövs det inte mycket för
att det lätt ska krossas och gå i sönder.
Samma som med en spegel. En sprucken spegel är fortfarande
en spegel men den kan aldrig igen visa en hel bild. Man kan laga och lappa men
reflektionen kommer alltid vara trasig. Bräcklig. Skarvad…
Man kan laga mycket som är trasigt men inte allt. Så man får
vara försiktig.
Alla sår läker men ärren stannar kvar. De på utsidan orsakas
oftast av fysisk åverkan och är lättast att bära. Medan insidan av kärlet fylls
av sådant vi inte ser. De såren tar längre tid att läka. Ärren blir djupare,
fulare. De är farliga för ibland behövs det inte ens något för att skapa dem. De
kan uppstå ur inget. Ur avsaknad.
Man får se sig för. Tänka sig för. Speciellt med de små. De
har sämre försvar. Mindre korgar fylls fort…
… och alla är vi små ibland. Fast det inte syns. Så det är
bäst att tänka sig för lite hela tiden. Med alla.
Vårda sina ägg med fast men varsam hand. För alla är vi ägg från början och livet igenom...
// Kiin