Natten var stor och
mörk. Tystnaden låg som ett tungt täcke över rummen.
Svagt hördes den
första knäppen, som ett i lönndom, brutet sigill.
En stilla viskning
nådde illmarigt den slumrande…
- ”Du! Jag vet! Jag vet vad vi gör för att störa den höggravida
kvinnan ännu mer!
Svårt att andas, de konstant obekväma ställningarna, den
ihållande känslan av att behöva kissa, magsyran, HAHAHA de sjuka drömmarna… De
sköter sitt jobb väl, men nu ska VI blanda oss i leken!
Vi börjar tyst och ökar successivt i styrka tills vi uppnår
den höga volym då endast hon, som slumrar efter sin sista nattliga promenad,
hör oss. Men utan att riskera att väcka någon annan som skulle kunna hjälpa
henne! Hon är dessutom för dum/snäll för att på eget initiativ väcka den trötte
mannen som sover bredvid! Vi får ljudet
att pipa till med en lätt oregelbundenhet och med en själ isande ton! Ungefär
som en gympasko mot ett gymnastiksalsgolv, då påminns hon dessutom ytterligare
om sin orörlighet.
Planen är simpel men Genialisk! MUAAHAHAHAHAaaaaaaa!!” Sa
Batteriet till Brandvarnaren.
Till svar skickade den
höggravida kvinnan blixtsnabbt ett mentalt brev.
”Kära Störighet!
Mitt femåriga barn
har i fem år pratat oavbrutet från Arla morgonstund tills sömnen landat. Jag
har en väl utvecklad förmåga att på en hundradels sekund slå till eller ifrån
dövörat. Du skall inte passera! Pip du nu. I gryningen skall du DÖ!”
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar