Barnmorskan sa, och jag citerar; ”Ett normal stort barnhuvud är ungefär som en cantaloupemelon. Tänk dig nu att du ska skita ut
det. Det är klart att det känns…”
Ingen plats för förmildrande omständigheter där inte.
Läkaren sa; ”Ditt barn är 23 % större än normalt”
Som en vattenmelon då eller?!!!!!!!!
Min kära svägerska, som är trebarnsmor sa, som om det vore
en självklarhet jag borde känt till; ”Isländska barn är kända för att vara stora.
Överlevde jag så ska du nog det med…
Hitta en bra bitpinne och sluta gnäll…”
Nog?! Lägg märke till hennes NOG överleva!!! Ingen falsk medömkan där inte…
Nu är jag inte lagd så att jag gärna pillar i mig medicin och
smärtlindring i tid och otid. Jag tar inte ens Alvedon. Det är något med mitt
kontrollbehov i kombination med att ha kemiska och konstgjorda molekyler som simmar
omkring i mitt system, som inte riktigt går ihop.
Ibland när jag får ont kan jag sträcka mig till mer
naturnära metoder som att tugga pilbark. Men när man tuggat på det en stund och
det utsöndrat sin mängd paracetamol är det, p.g.a. sin smak, fysiskt omöjligt att
övertala sig att tugga vidare. Jag tror inte pilbark kommer hjälpa mig här.
I Sverige kan man inte kräva att få planerade kejsarsnitt. Inom
den svenska vården har man endast rätt att kräva två sorters medicinsk behandling
utan frågor, utredning eller diskussion och det är sterilisering och abort. Och
så här i nionde månaden kan det tyckas lite sent för det…
Men... Om barnet är väldigt stort och det finns andra
omständigheter som på något vis rör säkerheten kan man få beviljat ett snitt
och väger barnet över 5 kg får man det rekommenderat. Dock finns där alltid
risker med det som inte finns vid en vanlig förlossning.
Jag har blivit erbjuden ett kejsarsnitt men rekommenderad
att ”göra det själv” om det går igång innan vecka 40.
Så… riskera att dö under kniven eller att drogad pressa ut
en vattenmelon…??
Mitt första barn föddes med snitt och det hade varit kul att
prova den där ”göra det själv” metoden. Problemet med det är bara den där lilla
detaljen med att komma igång… Nu har jag dessutom bara tre veckor på mig om jag
vill få det gjort själv…
Barnmorskan och Läkaren hade två väl beprövade metoder för
detta. Jag vet givetvis inte säkert, men min svägerska rekommenderar säkert
detsamma, åtminstone en av dem…
1. Långa promenader
2. Mycket sex
Nöden har ingen lag. Ibland är närmsta vägen till målet, att gå tillbaka samma
väg man kom. Och det var inte direkt de långa promenaderna som tog mig hit…
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar