Gustav : 1

Som mamma och pappa har man hela tiden fullt upp. Dygnet runt. Ungarna rasar, krasar, brusar och susar. Och som föräldrar gör man ALLT för sina barn.

Man ser de födas och man ser de växa. Och Man är trött, lycklig och orolig. För Allt. Från första andetaget till det sista… som någon av oss tar.

Man sitter uppe hela natten och vakar när de är sjuka. Sen är man vaken hela dagen för att de är det och för att man Helt enkelt Måste. 

Kärleken ger en den styrkan man behöver.

Jag är lyckligt lottad. Som vaknar efter en kort stund av sömn varje natt. Av att mina barn väcker mig.

Men…

 Hur känns det när barnet inte längre vaknar? Hur känns det när barnet som var sjukt inte längre vaknar för att det inte längre finns där? 

Hur känns det när man lagt blommor på sitt barns grav? 

Jag vågar inte ens föreställa mig hur det känns.

En tjej. Nu en Kvinna. Nu en mor, som gick i min klass. Från 1.an till 9.an har fått uppleva detta. 

När hon födde sin son, Gustav. Då sa läkarna att han aldrig, varken skulle kunna se eller höra. Men han lärde sig det. Ändå. 

De sa att han inte skulle kunna äta. Men han lärde sig det. På sitt sätt.

Gustav lärde sig en mängd saker som läkarna sa att han inte skulle kunna. Han lärde sig det för att det var hans liv. 

Men…

Gustav blev bara fyra år. 

Gustavs föräldrar har startat en fond i hans namn. Och de hjälper nu andra barn med annorlunda utvecklings situationer. Bland annat i Sydafrika. I hans namn. Bland annat genom Project Playground.

Jag har pratat med Gustavs mamma om detta. Och nu ber jag er ALLA att lyssna på mig!

Jag kommer skriva mer om Gustav, senare.

 Jag kommer även att berätta hur ni kan hjälpa till, rent ekonomiskt för små barn som behöver hjälp.

Låt oss dela med oss av denna lille pojkes stora kraft.

Små änglar kan göra stora mirakel.

Och Vi som är Stora kan göra små mirakel större…

Kärleken är all styrka vi behöver…

För Gustav!

 // Kiin