I mitt lilla paradis sitter jag högt på tronen. I mitt lilla
paradis leker våra barn i gräset på gröna ängar och små älvor och stora män
matar mig med kärlekskakor och kammar mitt hår varje dag…
Men i Verkligheten så brinner världen runt omkring oss.
Allting därute faller…
Jag är en känslig själ och trots allt vett och sanns jag
ofta tillskriver mig själv, så väljer jag ibland att blunda.
Men jag ser…
Och Jag gråter…
Jag gråter för Allt det Vi inte gör. För Allt det Vi inte ger.
Tro mig, det gör att mitt hjärta svider.
För dem. För alla dem som lider.
Varje dag. Varje minut finns där ett barn som dör. En människa
som säljs. En pojke som blir soldat. Hem som bombas. En flicka som blir mor. Familjer
som splittras. Liv som sprängs. En bebis med en granat i sin hand. Djur som
spikas upp på ett plank. Homosexuella, Religiösa, förståndshandikappade som
förvägras sin kärlek… Varje dag. Varje minut. Pissas livet på… av människor…
Och var dag. Var minut. Ser andra människor på. Var dag. Var
minut, tillåter människor detta hända. Var dag. Var minut är de flesta av dem
vi kallar oss tysta… Vi är Alla tysta...
Så… Happy
focking Valentine’s Day!
Tysta sa jag…
Ja, Utom när det dyker upp någon gala på Tv. Eller någon
hjälpinsats på Radio. Då vill Alla vara med. För då kan man ju få något i
gengäld. Som t.ex. 20 sekunders berömmelse
i etern och ger man tillräckligt mycket pengar(!) kan man även få en avdankad
svettig gammal tröja från någon som redan glömts, men som en gång var med i typ
idol, hade på sig en gång för jävligt länge sedan…
Den här grejen med hjärtedagen, Alla hjärtans dag, började
på 200-talet e.kr i Rom. Det var då
fåglarna började söka sin partner inför parningssäsongen och ungdomarna, de mänskliga,
fick alltså, även de, uppvakta varandra då. Under medeltiden blev det mode att
under denna tid/dag försöka para ihop sig med någon annan yngling som man
eventuellt skulle kunna hålla ihop med under det kommande året.
I större delarna av Europa har det varit mer eller mindre intresse
för denna dag under århundranden. I Sverige, tog intresset för denna dag fart
först på 1960- talet. Och det hade inte så mycket med varken fåglar, kärlek
eller hjärtan att göra… Men ändå…
De flesta riktar nu in sig på att ge en massa rosor,
middagar, sliskigt godis och annan uppmärksamhet till sin käresta, som man ändå
borde gett varje dag, till just sin närmsta. Utan att ens tänka på Alla de
Andra hjärtan som faktiskt finns…
Nu ska jag inte vara sån, tänker säkert någon…
Alla Hjärtans
dag är ju trevligt…
Ja… För de som har ett hjärta.
Men… Tyvärr tror jag att
många av de som tar sitt hjärta på riktigt allvar, inte alltid får vara med på
den här ”festen” som vi kallar ”Alla hjärtans dag”.
För de som på riktigt behöver ett hjärta, de som på riktigt
behöver en vän, de som på riktigt behöver…
De får sällan…
Och Det gör Ont i Mitt hjärta.
Så Alla hjärtans dagfirande… Nej. Inte för mig, Inte så
länge Inte Alla hjärtan får vara med.
// Kiin
