Sveriges nationaldag, Du smakar Järn...

Den 6 juni! En fröjdens dag för det svenska folket med anor långt bak i tiden. En tradition som genom generationer bla bla bla, Nej. Så är det inte alls.

Vid den tiden då det föll sig så att ett beslut om vilken dag som skulle vara Sveriges nationaldag, skulle fattas, var det många som ansåg att midsommarafton med riktiga anor och traditioner djupt rotade i folket skulle väljas, men så blev det alltså inte. 

Det var nämligen ett helt vanligt beslut som fick bestämma vilken dag som skulle bli Sveriges dag och det hade inte så mycket med varken något traditionellt, typiskt svenskt eller ens något trevligt att göra.

1983, den 6 juni låter man den då så kallade Svenska flaggans dag bli Sveriges officiella nationaldag. 

Men Svenska flaggans dag har man ju firat ett tag! Ja. Varför har man firat den? Har det hänt något stort, fint och mycket trevligt den dagen då? Nej.

Eller jo, det beror på hur man ser det. Enligt en obekräftad källa ska det nämligen ha regnat Alla andra dagar än just den 6 juni. 

Så 1893 när Skansens grundare, Artur Hazelius, skulle ställa till med några festliga dagar, i den tidens nationalistiska anda, för att dra in mer pengar till Skansen, då valde han just denna dag till detta eftersom det helt enkelt var den dag som drog flest besökare…

Hazelius skriver i Skansens årsbok: "Såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, vilken där har firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag".

Nu blev det ju inte Nationaldag förrän på 1980-talet men sedan den 6 juni 1916 fick den tidigare namngivna Gustafsdagen byta namn till Svenska flaggans dag.

Så. Gustafsdagen alltså. Vilken Gustaf? Jo, Gustav Vasa, så klart.

Någon gång på 1800 – talet bestämde man att hela svenska folket skulle fira minnet av den dagen som Gustav Vasa blev kung, det vill säga den 6 juni 1523.

Men Det är väl ändå trevligt! Han var ju en trevlig kung som samlade det svenska folket och körde bort den onde Kristian Tyrann från makt och tron! En simpel man av folket som åkte skidor för sitt folks rättvisas skull och kämpade för att göra gott. Klart att han ska ha en egen dag som vi några hundra år senare gör till en Nationell festedag, en helgdag och inte nog med det vi borde dessutom hedra honom Ytterligare genom att själva åka skidor i hans spår såsom lärjungarna en gång följde Jesus, de kristnas ledstjärna och ljus! Låt oss även höja denna rättskaffens man, Gustav Eriksson af ätten Vasa till skyarna och göra honom till vår Landsfader!

Ja, jo visst, det blev ju så. 

Men det var kanske inte riktigt bra egentligen och där är dessutom mycket lite som är rättvist eller sant i detta. 

Där är faktiskt ingenting i Gustav Vasas natur som ens påminner om rättvisa… eller mycket sanning.

Han var född av en skitstövel till far, en far som var både riddare och riksråd, men ändå en, ursäkta uttrycket, Ärkeröv, som plundrade och våldtog. Styrde och ställde helt efter sin egen sjuka hjärna. 

Dessa personlighetsdrag samt en enorm rikedom ärvde Gustav från sin far.

För, för det första var Gustav Eriksson af ätten Vasa, mycket välbärgad. En av de rikaste i landet faktiskt. 

Han hade storhetsvansinne och var i sin jakt på makt fullständigt hänsynslös.

Han tyckte så klart inte om att Danmarks kung Kristian den II skulle vara Kung även i Sverige. Men det var det fler som ogillade. 

Kristian och hans motståndare lyckades emellertid komma fram till någon form av fredlig lösning. Fast sedan startade Kristian Stockholms blodbad och högg huvudet av ett åttiotal personer som satt på, för honom olämpliga placeringar. Och det var ju så klart inte så bra eller snällt. 

Ett av huvudena råkade tillhöra tidigare nämnda ärkeröv, d.v.s. Gustavs far.

Då blev Gustav topp tunnor rasande och stack och gömde sig på lite olika platser och började konspirera med lite olika folk och det kan man ju på ett vis förstå.

Efter lite hit och dit och ett misslyckat flyktförsök på skidor, till Norge, så lyckas till sist Gustav i alla fall bli kung. 

För säkerhets skull gör han då ungefär samma som Kristian gjorde och tar på lite olika vis livet av i stort sett Alla som hjälpt honom till maktens topp. 

Han anlitar en skrivare som ska nedteckna historier om hans hjältemod och goda person. Fast dem flesta av dessa historier fanns redan och var tagna från lite olika håll. Skrivaren fick helt enkelt skriva ner sådant som Gustav hört på sina resor och sen göra om det så att det skulle passa in på Gustav.

Under Gustavs tid som regent misshandlar han ofta sina fogdar. Han låter lönnmörda en mängd personer som han inte tycker om eller som på olika vis står i vägen för honom. Att han anser att en person är inkompetent räcker som skäl för att helt enkelt döda dem. Under hans regeringstid kommer han att mörda långt fler personer än Kristian den II ens var i närheten av.

Han misstänks även ha mördat en av sina fruar med en yxhammare, något man dock ej kunnat fastslå.

På ettårs dagen för hennes begravning gifter han som sig. När denna fru dör, gifter han åter om sig med en 40 år yngre tösabit. 

Han var avskydd och högt hatad av sin samtid. 

Han blev utsatt för många uppror som han med militärmakt lyckades få kontroll över. Han förstörde bygden där upprorsmakarna levt, fördrev deras släktingar, plundrade, våldtog och straffade bygden kollektivt.

Han var väl medveten om att huvuddelen av rikets befolkning var bönder. 

Han införde regler för när säden skulle bärgas eller höet vara inne osv och om det inte blev så, ålades respektive gård med skyhöga böter eller straffades på annat vis.

Under sin tid som regent lade han kyrkan under sig och en del av det högre prästerskapets och kyrkans pengar skulle tillfalla honom. Han satte sig själv som kyrkans överhuvud och satte sig själv över Påven. 

Han lade sig i hur klostren skulle styras och förbjöd och tvingade, efter eget huvud, munkar och nunnor till div göromål.  

Han gjorde inventeringar av klostrens värdeföremål och kort tid därefter försvann dessa föremål ur klostrens ägor. Kloster blev fattiga men han gav munkarna och nunnorna tillåtelse att ta emot allmosor under premiss att de då förbjöds predika offentligt.

Han rev en mängd kloster vilket innebar att eftersom det var munkar och nunnor som i huvudsak var de som undervisade, avstannade all undervisning i till exempel matematik, latin och skrift i hela landet och Sverige anses aldrig ha haft så många obildade personer som under denna tid.

Trots att Gustav Vasa var en Tyrann och dessutom inte kung över Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Gotland, Jämtland eller Härjedalen ansågs det alltså att just Hans dag skulle bli Sveriges Nationaldag.

Ja, på ett vis kan man absolut säga att Gustav Vasa gjorde mycket för Sverige. 

Men om han gjorde mycket bra… Nej. Tyvärr gjorde han inte det.

Den enda lagstadgade förändring han som kung gjorde var lagen om ett arvrike. Inget ont om vårt nuvarande kungahus men vägen dit har varit lång för folket och jag kan på något vis känna att rätt person på rätt plats trumfar att ”Jag är ond och genomsyrat Galen, men Hey! Min pappa var Kung så ge mig kronan!” 

Avslutningsvis och underbart ironiskt nog…

2005 gjorde man Sveriges Nationaldag till en helgdag. Man ansåg att genom att göra dagen till en helgdag gav man dagen ett större Värde och på så sätt uppmuntrade man folket till att fira.

Ett av de stora skälen till detta, var att det var så stor del av Invandrarna i Sverige som förvånades och tyckte det var ledsamt att Svenskarna inte firade sin Nationaldag.

Och Det mina vänner! Är Enda anledningen till att jag idag, har lust att säga; Grattis Sverige!

I övrigt tycker jag det är ett stort, pinsamt skämt där vi i grund och botten firar att en tyrann en gång lurade till sig makten och förödmjukade och dödade vårt folk.

Nä. Mitt firande för den delen av landet jag bor i får snällt vänta till Midsommar. Det är en snäll dag.

// Kiin