Pappa

”Jag satt häromdagen och läste min tidning

en dag som så många förut.

O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som

en efter en har tatt slut”

När jag föddes, kom jag till världen med kejsarsnitt. Min pappa var den första av mina föräldrar som höll mig i sin famn.

Jag minns när jag var liten. Hur pappas stora hand brukade busa och brusa med kranvattnet, när han borstade mina tänder. Oavsett hur mycket han busade med vattnet och tandborsten så kändes hans hand alltid så trygg och man kunde luta sin kind så hårt man ville i hans hand och man behövde inte ens lita på att den var kvar, för man Visste att den var där hela tiden.

När vi var på utflykt, det var vi ofta, så hade Pappa alltid en näsduk i bröstfickan, som han använde för att torka bort barnasnor, lakritsband, ketchup och tårar med.

När jag var 5 år, började jag tjata om att jag ville ha en katt. När jag var 7 år, fick jag en katt av min pappa. Vi döpte henne till Mysan. Mysan fällde många möss, fåglar och småvilt. Alla hon kom hem med begravde jag.

Jag var liten då.

Vi hade en lång infart in till vår tomt. Jag gravsatte alla Mysans offer längs med vägen i individuella små gravar, smyckade med blommor, stenar, snäckor och sång. Vid varje begravning läste jag ur den vackraste boken jag då hade, det var ”Kronprinsessan Victorias bönbok”.

Jag var liten då…

”Men flickan, hon springer för livet

hos en skadskjuten fågel i famn

hon springer mot trygghet och värme

för det som är riktigt och sant”

Om sanningen ska fram. Svart på vitt...
Så lärde även jag mig att springa. Och tro mig… Jag sprang. Ibland sprang jag så fort jag kunde. Och så långt jag kunde. Ibland sprang jag så fort att jag trodde benen skulle trilla av…

En gång… Sprang jag för långt, ifrån min Pappa…

Ett släp. En flytt på 35 mil. Utan förvarning! Jag bestämde mig, väldigt snabbt, att åka långt bort! Jag fick låg förståelse. Men jag gjorde det ändå…

Och… Det var början på min väg hem… Vägen hem tog 4 år…

Ofta är det så… att man måste åka bort, innan man kan hitta hem. 

Just den resan, jag gjorde då, var något av det bästa och sämsta jag gjort. För mig personligen innebar det en otrolig utveckling.

För min pappa, blev det ett svek. Hans dotter och vän lämnade honom abrupt. Utan vårt vanliga prat...

Det tog tid innan vi fann varandra på rätt plan igen…

För det har jag varit ledsen.

För det har jag varit... Ja, Jag hade inget annat val än att lära mig leva med det...

Men; det var nödvändigt… Det var någonting inom Mig som behövde göra så…trots sveket.

 

Pappa och Jag, har ibland varit långt ifrån varandra. Men Vi har oftare varit nära varandra. Hur ofta vi än har tjafsat och bråkat, Så finns där Ingen…! Som någonsin kan förstå någon av oss så som vi förstår varandra…!

Alla de stunder då pappa och jag har suttit och pratat med varandra om allt. Allt han har lärt mig. Allt han hjälpt mig med. Alla de gånger, då jag inte har haft Någon att vända mig till, då har Pappa alltid varit där...

...Det är han fortfarande.

I många avseenden är jag liten än. 

Men oavsett hur liten jag än är eller hur stor jag än kommer att bli, kommer jag alltid vara det Första största, som min pappa gjort i sitt liv…

Oavsett vad Han, mamma eller min Lillebror säger…!

Och oavsett allt, så kommer min pappa alltid vara det första största, jag sett i mitt liv...

När jag föddes kom jag till världen med kejsarsnitt. Min pappa var den första av mina föräldrar som höll mig i sin famn.

Han håller mig i sin famn än. Och Jag är säker på att han alltid kommer hålla mig… 

Men...

Om Han, om min Pappa, någonsin bräcker, då kommer Jag att bära honom, som den Kejsare han är för mig…

”O hon springer med tindrande ögon

hon springer på taniga ben

för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt

att finns det liv är det aldrig för sent”

Pappa. Jag vet inte om du någonsin kommer läsa detta. Men om du gör det. Vill jag att du skall veta att jag är tacksam för att det var Du som blev min pappa. Jag vill att Du skall veta att Jag älskar dig. För all tid.

 // Din dotter.

Kiin med en kråka på axeln - Flickan och kråkan.

Den kursiva texten mellan avsnitten är taget från Mikael Wiehes låt "Flickan och Kråkan"