Lyssna!

Har du någonsin känt musiken så högt i dina öron att du nästan tappat tron på att det finns någonting annat runtomkring…?

Det enda du känner är bultande toner mot dina trumhinnor, som på något vis även fyller hela din själ och en text som är så, på rent språk, så jävla grymt bra att du helt enkelt inte kan sluta lyssna.

Du känner att du bara måste resa dina armar och händer rakt upp i luften, luta dig tillbaka mot alltet och ingentinget, och bara följa med. 

Ibland känner jag så, ganska ofta…

Jag sätter på mig hörlurarna.

Höjer volymen till max. 

Släpper allt för en stund och spilar den braua! 

Och jag spelar den så högt, att Alla andra ljud försvinner. 

Jag spelar den så högt att mitt Jag tar en paus från all verklighet.

Och när jag tror att det är Nog, sätter jag händerna mot hörlurarna, trycker dem ännu hårdare emot, så att jag hör ”just nu” ännu tydligare.

Ibland behöver man det. Ibland behöver man försvinna för en stund in i verklighetens ärkesymfoni , för att hitta sitt eget ljud i allt brus…

Sen… När man väl lärt sig hur man hör. 

Först då är man verkligen redo att lyssna… Lyssna efter mer.

…………………………………………Och det är då man börjar att Se...

// Kiin

Ål!

Det finns ett iPhone spel som påminner lite om Pictionary. Jag ritar en bild och så ska min motspelerska gissa, sen ritar hon och jag gissar osv fram och tillbaka. Man får poäng och även antalet obrutna rundor räknas och man vill givetvis ha så många rundor som möjligt utan att någon svarar fel. 

Det är lite lagom onödigt halvroande tidsfördriv.

Jag och en väninna som jag känt i, jag vet inte 15-20 år kanske. Alltså en väninna som jag känner väldigt väl, har under en tid ägnat oss åt detta spel. Här, precis som i livet, är det en fördel att känna varandra bra för man fattar snabbt och lätt vad och hur den andra tänker vilket minskar risken för missförstånd.

Häromdagen fick jag ett mycket lätt ord att rita och gissa. Nämligen ordet Ål.

Så jag slängde iväg en snabb teckning på ett solbelyst blått hav, lite färglada fiskar och en lång rätt fult ritad ål. Det är en lång fisk på två bokstäver, det kan inte bli mycket enklare.

Sen tog det ovanligt lång tid innan hon svarade och till sist fick jag ett sms av henne där hon frågar vad i hela friden det är för en ål jag ritat?! 

Det är ju en helt vanlig ål, dock fult ritad och jag tror det är det hon syftar på, så jag svarar att det är en ål, fast en speciellt ful typ av ål…

Hon undrar hur hon ska kunna en massa olika typer av ål, hon känner bara till en typ och det är ål. Hon säger att detta är överkurs och att jag gör så här bara för att hon ska känna sig korkad. 

Något jag bara skrattar åt och understryker att det är en ål… En vanlig ål! 

Sen börjar vi skicka små mms filmer till varandra, för att läsa av kroppsspråket och för att, vad vi själva tror, vara extra överdrivet tydliga. 

Hon kräver att få ledtrådar och i alla svarar jag på olika vis, i olika tonlägen men bara med ett ord. Nämligen ordet ÅL.

Jag är övertygad om att hon skämtar och narras med mig eftersom det är så fult ritat och ett så enkelt ord. Men hon framhärdar och till sist börjar jag nästan tro att hon tappat vettet. En lång fisk på TVÅ bokstäver! 

En ÅL! En Ål! Ål! Ål! Ål!!!! Jag säger ju till och med svaret till henne gång på gång!

Skriv svaret nu då för bövelen så vi kan gå vidare! Kom igen! Men nä! Filmerna blir värre och värre och roligare och roligare. Men hon svarar inte utan fortsätter att kräva ledtrådar.

Vi har aldrig gett varandra ledtrådar tidigare i spelet, så hon tror att jag bara jäklas med henne.

Sen frågar hon mig lite lätt desperat; Var armbågen sitter på en ål!!??

Inte fan vet jag; tänker jag. De har väl inga armbågar! Så jag svarar; Längst ut till höger!

Sen plingar det till i spelikonen som meddelar att hon har svarat och att det är min tur. Då får jag se den bild hon skulle svara på. Det är min ålbild MEN det har blivit något fel i spelet så antalet bokstäver hon skulle gissa är inte två utan sju! 

Det är dessutom ordet Armbåge! 

Hur hon till sist lyckades gissa fel ord på rätt bild och ändå få rätt genom att svara fel är imponerande!

Hon och jag tyckte det hela var hysteriskt roligt och när det väl uppdagades hur det hela låg till skrattade vi båda så vi tjöt. Att det dessutom samma kväll kom ett vetenskapsprogram på tv som handlade om ålar och att de i ett matlagningsprogram, även detta samma kväll, säger att päronet de äter smakar ål... Gjorde bara saken ännu roligare för oss!

Men det fick mig även att tänka lite såhär; 

Trots att vi känner varandra utan och innan lyckades vi pga. bristande kommunikation missförstå varandras andemening och båda trodde att den andra var trög, oförskämd, dryg och dessutom utvecklat en konstig uppfattning för hur man driver med sin vän.

Detta var bara ett oskyldigt och simpelt spel och exempel, men tänk så lätt människor kan missförstå varandra. 

Och tyvärr är det alltför ofta som saker förblir outredda med mer eller mindre förödande resultat och konsekvens, bara för att man inte uttrycker sig, frågar eller svarar på ett tydligt sätt. 

I en kommunikation är alla deltagare ansvariga för såväl förstånd som missförstånd. 

Det som är självklar för en, kan vara en annan sak för någon annan.

Det som är ål för en, kan vara armbåge för en annan…

// Kiin

Ps. Ålen är utrotningshotad och upptagen på Rödlistan som Akut hotad. Beståndet uppskattas vara nere på 1% av det på 1970-talet. Även om ål är gott, så hellre ål i våra hav än i våra magar. Tänk på det när ni armbågar er fram längs årets julbord…

 

Sen blir filmerna för pinsamma för att lägga upp...!

Sankta Lucia… Ge mig fläsk och sprit!

Vi sätter ljus i håret på en blond, ståtlig kvinna, klär henne i vitt och sätter henne i täten på ett tåg av folk och till en av de mest Svenska stillsamma sångerna firar vi så en av de mest Svenska gamla traditionerna... Utan att reflektera över varför vi i den kalla protestantiska norden firar ett katolskt helgon från soliga Syrakusa i Italien, mitt i vintern. 

Nä, så har det naturligtvis inte alls varit speciellt länge här, i alla fall inte på det viset.  Den sortens Luciafirande vi ägnar oss åt idag är ett relativt nytt påfund. Den religiösa biten som snurrat till sig i denna soppa av olika traditioner är väl som vanligt den biten som är lättast att bortse ifrån, eftersom det är rätt vanligt att det blir lite snett och galet när man blandar in för mycket religion, så den biten lämnar jag åt sidan. 

Nåväl. 

Lucia föddes på 280-talet i Syrakusa. Hon var mycket rik och vacker. Blev mot sin vilja bortlovad till en girig liten man som mest ville ha henne för pengarna.

När Lucias mor blev allvarligt sjuk begav de sig iväg till Helgonet Agatha för att be om hjälp. Hon lär då ha sagt lite käckt sådär som bara helgon gör i all sin ödmjukhet;

 – ”Varför ber du mig om hjälp med det?! Det kan du bota själv. Du behöver bara tro på Gud.”

Jaha! Det gjorde ju Lucia redan och som i ett trollslag eller kanske snarare mirakel, var mamman frisk igen. Då blev hon så glad att Lucia inte behövde gifta sig.

Men då blev såklart den lille Italienske mannen kränkt och berättade om eländet för ståthållaren i byn. Då blev han topp tunnor rasande och berättade allt för kungen. Kungen blev Fullständigt rasande och han var redan från början inte speciellt förtjust i kristet folk.

Nä, det fanns bara en sak att göra! Lucia dömdes till att bli tvångsanställd på en bordell och skulle där bli gruppvåldtagen. Och sen skulle hon bli torterad! Någon ordning får det minsann vara på kvinnfolket!

Men då satte Lucia ner foten. Bokstavligt talat och på vägen till bordellen fastnade hon i marken och ingen kunde rubba henne. Inte ens de 200 oxar man hämtade och band fast henne i. Då hällde man kokande olja på henne och sedan några 100 liter urin, men inte ens detta rubbade henne. Inte ens att en av soldaterna stack ett svärd i halsen på henne hade någon verkan.

Nåja till sist dog hon i alla fall, i början av 300 talet. Men under sitt liv var Lucia en god och snäll människa som gav mat till de behövande och besökte fångar i de djupa fängelsehålorna med ljus som lös upp i deras mörker. Hon var älskad av många och blev som sagt till sist ett helgon. Ett mörkhårigt helgon som alltid gestaltas i en röd klänning…

Så vad har då vi och vårt Lucia firande för koppling till Sankta Lucia? Svaret är enkelt; Ingen.

Eller nja… rätt ska vara rätt. Datumet är detsamma. Den 13 december på Sicilien, i Lucias hemstad, firar man minnet av Lucia. Då bär barn fram mat till Helgonet och även till en flygande åsna. Men om Lucia ser barnen eller barnen ser henne så kastar hon aska i ögonen på dem så att de blir tillfälligt blinda!!! Tuffa tag där borta fortfarande alltså… Nåja.

Innan den Julianska kalendern började användas i Sverige i mitten av 1700-talet, inföll Vintersolståndet alltid den 13 december. Detta var sedan nästintill urminnes tider den längsta, mörkaste och farligaste natten på hela året. 

För då kom Lussi ridande genom luften. Det var en Lussekärring eller Lussegubbe med onda egenskaper. Lussi var en Demon eller en Häxa. I sitt följe, som kallades Lussiferda, for smådjävlar, häxor och annat oknytt runt och härjade vilt. Så det gällde att man höll sig inne denna natt. Inne och VAKEN!

Och vad ska man då hitta på mitt i natten, hela natten, när det är kallt, farligt och säkert ganska tråkigt, eftersom alla förberedelser inför vintern och julen redan skulle vara färdiga… 

Jo då äter man! En massa fläsk! Och dricker en massa sprit! 

I alla fall gjorde man så förr. I många 100 år...

När det började ljusna eller redan innan, om man var riktigt modig eller ung och dum, kunde man bege sig ut i bygden och tigga mat. För att skrämma smådjävlarna, häxorna och oknytten som även de var ute överallt, var det bäst att man lät så mycket man kunde och sågs på långt håll. Därför sjöng man högljudda fyllevisor o bar med sig ljus. 

Inga paralleller med 3 meningar upp nu, men den största delen av befolkningen som ägnade sig åt detta var den manliga delen av befolkningen. 

För att göra det hela ännu trevligare, träffades de i stora grupper och klädde ut sig i kvinnokläder. För något roligare och tokigare än en man i kvinnokläder, det finns det helt enkelt inte!

Och så där höll man på mer eller mindre organiserat varje natt, den 13 december. Även efter att vintersolståndet i och med inträdet av den Julianska kalendern flyttades.

Men till sist var det någon som fick nog och denna någon var…. Gissa…. 

Jaaa! Det var så klart Kyrkan! 

Inte kan Sveriges fina unga män och dessutom ofta duktiga studenter som skulle bli lärare, läkare och så småningom säkert väldigt viktiga personer, uppföra sig så.

Nä. Bäst att sätta stop på detta och föra in lite värdighet i det hela. Men för säkerhets skull, om det ballar ur igen är det bäst att vi då har en kvinna längst fram i ledet. De är lättare att byta ut och göra sig av med.

Sagt och gjort! Så fick det bli! Och så bläddrade man igenom sina böcker och rullor för att leta upp en lämplig kvinnogestalt som kunde personifiera och rättfärdiga att man bytte man mot kvinna.

Till sist hittade man en som passade med dagen! 

Hon var visserligen ett Katolskt helgon, men skit i det, det är nära nog! 

Perfekt! Henne ska vi ha!

1920 någon gång, hade en tidning i Stockholm en tävling där vinnaren blev krönt till årets Lucia.

Det var bara unga vackra Svenska flickor som fick vara med i den tävlingen. 

Det blev omtyckt att titta på dessa flickor så tävlingen fortsatte och spred sig och lever kvar än idag…

Och sången då?! Sankta Lucia. Natten går tunga fjät osv…!

Det är en hyllningssång från 1850-talet till en halvö i Neapel som heter, just Sankta Lucia. Den handlar i sitt ursprung om hur en skeppare på en liten slup sjunger lovsånger till halvön för att locka turister.  

Efter att en sådan turist återvände hem till Sverige, har melodin nått vårt land och texten skrivs om för att även den på ett trovärdigt sätt passa in i denna urgamla fina Svenska tradition…

Ja, så kan det gå…Och det gjorde det...

Jaja… Oavsett vilket; Nu ska jag äta en Lussekatt ... Vi har nämligen slut på fläsk.

// Kiin

Sankta Lucia

Gustav : 1

Som mamma och pappa har man hela tiden fullt upp. Dygnet runt. Ungarna rasar, krasar, brusar och susar. Och som föräldrar gör man ALLT för sina barn.

Man ser de födas och man ser de växa. Och Man är trött, lycklig och orolig. För Allt. Från första andetaget till det sista… som någon av oss tar.

Man sitter uppe hela natten och vakar när de är sjuka. Sen är man vaken hela dagen för att de är det och för att man Helt enkelt Måste. 

Kärleken ger en den styrkan man behöver.

Jag är lyckligt lottad. Som vaknar efter en kort stund av sömn varje natt. Av att mina barn väcker mig.

Men…

 Hur känns det när barnet inte längre vaknar? Hur känns det när barnet som var sjukt inte längre vaknar för att det inte längre finns där? 

Hur känns det när man lagt blommor på sitt barns grav? 

Jag vågar inte ens föreställa mig hur det känns.

En tjej. Nu en Kvinna. Nu en mor, som gick i min klass. Från 1.an till 9.an har fått uppleva detta. 

När hon födde sin son, Gustav. Då sa läkarna att han aldrig, varken skulle kunna se eller höra. Men han lärde sig det. Ändå. 

De sa att han inte skulle kunna äta. Men han lärde sig det. På sitt sätt.

Gustav lärde sig en mängd saker som läkarna sa att han inte skulle kunna. Han lärde sig det för att det var hans liv. 

Men…

Gustav blev bara fyra år. 

Gustavs föräldrar har startat en fond i hans namn. Och de hjälper nu andra barn med annorlunda utvecklings situationer. Bland annat i Sydafrika. I hans namn. Bland annat genom Project Playground.

Jag har pratat med Gustavs mamma om detta. Och nu ber jag er ALLA att lyssna på mig!

Jag kommer skriva mer om Gustav, senare.

 Jag kommer även att berätta hur ni kan hjälpa till, rent ekonomiskt för små barn som behöver hjälp.

Låt oss dela med oss av denna lille pojkes stora kraft.

Små änglar kan göra stora mirakel.

Och Vi som är Stora kan göra små mirakel större…

Kärleken är all styrka vi behöver…

För Gustav!

 // Kiin