Har du någonsin känt musiken så högt i dina öron att du
nästan tappat tron på att det finns någonting annat runtomkring…?
Det enda du känner är bultande toner mot dina trumhinnor, som
på något vis även fyller hela din själ och en text som är så, på rent språk, så
jävla grymt bra att du helt enkelt inte kan sluta lyssna.
Du känner att du bara måste resa dina armar och händer rakt
upp i luften, luta dig tillbaka mot alltet och ingentinget, och bara följa med.
Ibland känner jag så, ganska ofta…
Jag sätter på mig hörlurarna.
Höjer volymen till max.
Släpper
allt för en stund och spilar den braua!
Och jag spelar den så högt, att Alla andra ljud försvinner.
Jag spelar den så högt att mitt Jag tar en paus från all
verklighet.
Och när jag tror att det är Nog, sätter jag händerna mot hörlurarna,
trycker dem ännu hårdare emot, så att jag hör ”just nu” ännu tydligare.
Ibland behöver man det. Ibland behöver man försvinna för en
stund in i verklighetens ärkesymfoni , för att hitta sitt eget ljud i allt brus…
Sen… När man väl lärt sig hur man hör.
Först då är man
verkligen redo att lyssna… Lyssna efter mer.
…………………………………………Och det är då man börjar att Se...
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar