Abuse.

 (OBS... English Version Below)

För många år sedan befann jag mig i först ett och strax därefter i ännu ett, av vad man kallar våldsamt förhållande.

Jag blev misshandlad på olika vis, slagen, förnedrad, hotad, sparkad nerför en trappa, väckt av tidningsbudet då jag låg sönderslagen och medvetslös, utslängd, endast iklädd en klänning på en frostbiten gräsmatta i minusgrader. 

Jag har fått otaliga överfyllda askkoppar kastade i ansiktet. Tvingats till sex mot min vilja. Fått förskjutet bäcken, skadat en ryggkota, hjärnskakning, blåtiror, blåmärken, näsblod, nedsatt hörsel på ena örat efter för många slag osv…

Jag var ung när det hände, strax efter 20 någon gång… Och den ena, den första, älskade och litade jag på så pass att det bara är två andra som har kunnat mäta sig och trumfat honom. Varav den ena är min nuvarande man.

Det är inget som bekommer mig längre och jag har även lyckats förlåta de som gjorde det. På något sätt var jag tvungen att förlåta för att komma vidare. 

Ingen har slagit mig därefter och Ingen kommer att slå mig igen.

Det är inte många som känner till detta. Endast de som gjorde det, min mor och bror, min man och kanske en handfull andra. Några läkare som fått plåstra om mig och en kiropraktor och någon sjukgymnast. 

Anledningen till att jag berättar detta nu, och öppet, är att jag blivit uppretad.

Det jag gick igenom då var otroligt hemskt att befinna sig i. Ett helvete och ett jävla skit rent ut sagt! Men jag kom igenom det med god tid, förståelse, tröst, och i lugn och ro. Den förnedring deras handlingar innebar för mig räckte gott och väl. Tro mig!

Tro mig även när jag säger att Ingenstans, Någonsin, På något vis hade jag blivit hjälpt av att bilder på mig, med alla mina sår och skador, delades runt och gillades på internet som om det vore något jävla Poker party! 

Det hade inte heller hjälp min familj eller någon annan i en liknande situation. De bilderna hade fortfarande funnits kvar där ute. Precis som alla de bilder som folk så frikostigt delar med sig av idag på andra misshandlade kvinnor, barn och djur kommer att göra… för alltid.

Tryckfrihet och yttrandefrihet är väldigt viktigt i vårt samhälle. Alla har rätt till sin mening. Men jag kan inte låta bli att undra hur många av alla dessa bilder på skändade kroppar och individer som faktiskt är delade av offret själv?! Inte så många tror jag. 

Ibland slår det mig att där även finns bilder där man ser hur någon slår, hänger, pissar på någon eller liknande och det hela fotograferas. Då kan jag ju tycka att; Borde inte personen som håller i kameran agera på lämpligare sätt än att Fotografera!! Och sedan lägga ut bilden till allas beskådan!

Det gör mig uppriktigt ledsen och jävligt förbannad att folk sedan inte har mer vett än att hjälpa detta sjuka att spridas! Vad fan är det med folk!?

När publiceringsrätten går över medmänskligheten, vad är det då för samhälle och Värld vi bygger?!

Det är inte längre svårt för människor att kommunicera över hela världen och jag är tämligen övertygad om att ALLA vet att sådant här förekommer. Om man verkligen vill göra en insats och hjälpa till så är det inte på ovan nämnda sätt man gör någon skillnad. 

Detsamma gäller i många andra fall där folk tror att de hjälper någon stackare någonstans genom att gilla eller dela något på Facebook eller liknande sidor och sen tro att de gjort något bra, att de gjort någon skillnad. Att de gjort sitt!

Nä. Om man vill göra något riktigt så krävs det mer än ett klick på något community…

Det är ett otrevligt fenomen. Och vi bör faktiskt vara uppmärksamma på vad det är vi håller på att förvandla oss till… 

Jag bifogar några länkar för er som verkligen vill göra någon skillnad. Kontakta någon av dessa organisationer om ni på riktigt vill hjälpa någon så kan de säkert guida er rätt.

World aid Foundation http://www.worldaid.org.uk/

Bris http://www.bris.se/

Kvinnofridslinjen http://www.kvinnofridslinjen.se/?gclid=COjMtJby1rQCFcl8cAodTUYANg

Djurens vänner http://www.djurensvannersriksorg.se/

Rädda barnen http://www.rb.se/Pages/default.aspx?gclid=CNf589by1rQCFah8cAodrXsA6Q

Brottsofferjouren http://www.boj.se/

Jourhavande medmänniska http://www.jourhavande-medmanniska.com/

Om det är svårt ibland. Tänk så här. 

Om detta var en bild på ditt barn, din syster, din bror, din mor eller far, ditt älskade husdjur och vän, dina barnbarn. Om detta var en bild på dig.

Hade du velat att Alla andra skulle se den. Skulle du vilja att de sjuka människor som faktiskt njuter av sådant skulle få ta del av ditt och ert lidande. Skulle du vilja att den för alltid fanns ute i offentligheten?

Och framför allt… Tror du att personen eller djuret på bilden skulle vilja det….?

Tänk efter, före…

// Kiin

Ps. Märk väl skillnaden på om folk lägger upp bilder PÅ SIG SJÄLVA, om de i sin läkeprocess känner att de vill det. Det är en helt annan femma.

Jag vill dessutom förtydliga att detta är MIN PERSONLIGA åsikt i ämnet och att INGEN behöver dela den. Men om DU håller med så dela gärna detta inlägg.

(English version below)

Many years ago, I was in a relationship and shortly thereafter in another one that was very violent. I was abused in various ways, beaten, humiliated, threatened, kicked down stairs, Found by the newspaper boy when I was bruised and unconscious, kicked outside, wearing only a dress on a frostbitten lawn in freezing temperatures. I have received countless overflowing ashtrays thrown in my face. Forced to have sex against my will. Broken and displaced pelvis, damaged a vertebra, concussion, black eyes, bruises, nosebleeds, hearing loss in one ear after too many blows to the ear, etc. ...

I was young when it happened, shortly after the age of  20 ... And one of them, the first, I  loved and trusted so much that after his abuse I have not been able to trust or love anyone  in the same way. There have only been two others since then, that have opened my heart and mind again . My current husband included.

This is nothing that bothers me anymore and I've even managed to forgive those who abused me. Somehow, I had to forgive to move forward.

Nobody has beaten me since then and no one will ever beat me again.

There are not many people who  knows  this. Only those who did it, my mother and brother, my husband and maybe a handful of others. Some doctors that patched me up and a chiropractor and a physical therapist.

The reason I tell you this now, is frankly, that I become enraged.

What I went through was an incredibly horrible situation to be in. A Hell and a shit, frankly! But I came through it over time, with understanding, comfort, and peace. The humiliation of their actions was more than enough for me. Believe me!

Believe me, when I say that never ever and in anyway would I have been  helped by having the pictures of me, with all my wounds and injuries passed around the internet as if it was some damn poker party!

Neither would it have helped my family or anyone else in a similar situation. The pictures would still been out there. Just like all the pictures that people so generously sharing today on other abused women, children and animals will be... forever.

Freedom of the press and freedom of expression is very important in our society. Everyone is entitled to their opinion. But I cannot help but wonder how many of all these pictures of mutilated bodies and individuals that are actually shared by the victim himself?! Not many, I think.

Sometimes it strikes me that there are also pictures where you can see how someone is beaten, being hanged, urinated on etcetra. Makes me wonder, shouldn’t  the person holding the camera act more appropriate than to photograph! And then add the pictures for everyone to see on the Internet!

It makes me sincerely sad and damn pissed off that people dont have more sense than to help this madness to spread! What the hell is wrong with people!?

When publishingrights overcomes compassion for one and eachother, what kind of society and world are we building?!

It is no longer difficult for people to communicate across the globe and I am fairly certain that ALL know that these things occur. If you really want to make a difference and help it is not by doing any of the above.

It´s the same way in many other cases where people think they are helping someone, somewhere by liking or sharing something on Facebook or similar sites and then think that they have done something good, that they´ve made a difference. That they have contrubutied...

Nah.. If you want to do something for real, it takes more than a click on a LIKE button...

It is an unpleasant phenomenon. And we should actually pay attention to what we are transforming ourselves into...

I am providing some links for those who really want to make a difference. Contact one of these organizations if you really want to help someone, they can surely guide you right.

World Aid Foundation http://www.worldaid.org.uk/

Brisbane http://www.bris.se/

Kvinnofridslinjen http://www.kvinnofridslinjen.se/?gclid=COjMtJby1rQCFcl8cAodTUYANg

Animal Friends http://www.djurensvannersriksorg.se/

Save the Children http://www.rb.se/Pages/default.aspx?gclid=CNf589by1rQCFah8cAodrXsA6Q

Victim Support http://www.boj.se/

Helplines http://www.jourhavande-medmanniska.com/

If it is difficult sometimes. Imagine this. 

If this was a picture of your child, your sister, your brother, your mother or father, your beloved pet and friend, your grandchildren. If this was a picture of you. Would you have wanted everyone to see it?  Would you like the sick people, who actually enjoy such things, take part of your and your beloved ones suffering? Would you like that the pictures always was there in cyber space?

And above all ... Do you think the person or animal in the picture would like that....?

Think about it, before...Not after…

/ / Kiin

Ps. Mind you the difference if people post pictures of themselves, if they in their healing process feel that they want that. That is a completely different story.

I also want to clarify that this is MY PERSONAL opinion on the subject and that there is NO need to share it. But if YOU agree with it, please share this post.