Så Ristas nu Runor i Sten. Din Sten är från Havet.

Bifrost. Vägen till Asagudarnas hemvist.

                                    
Den 5 januari 2012 började jag skriva min blogg. Jag hade inte vågat innan. 

Men tack vare en vän, tillika en av de modigaste kvinnor jag vet, blev jag trött på min feghet. 

Den dagen återupptog hon sin kamp mot döden och cancer. Då kändes det lite mesigt att Jag inte vågade visa mig och mina tankar i skrift som jag ju ändå skrev…

Den dagen hette min blogg ”En Liten Näva, Stor Inspiration” och jag avslutade den så här;

”… Idag börjar hon än en gång en lång kamp mot denna omgång jävelskap.
Jag tror att hon tycker om att läsa om sånt jag skriver. Därför börjar jag skriva idag.
Genom åren ändrar sig livet och vi med det. Det vi tycker, tänker och är, formas ständigt. Likt en sten i havet slipas vi.
Genom åren ändrar sig sagan och vi med den.
Och så lever vi i alla våra dagar...”

Och så lever vi i alla våra dagar… 

Idag sitter min man och hugger hennes runsten. 

Förra veckan kom budet att hon har tre månader kvar att leva.

Jag känner på mig att det blir längre än så. Jag tror hon kommer ge sig fan på att klara i alla fall ett år.

Det finns styrkor i viljan som ingen kan besegra.

Döden må vara mäktig, men så är även segt kvinnfolk!

Oavsett vilket kommer hon Alltid att finnas kvar.

Allting som finns består av energi. Energi kan inte dö. Energi kan inte försvinna. Energi ändrar bara form. 

Från till exempel rörelse-energi till läges-energi. 

Detta är Inte Mitt påhitt, i någon form av ”greppa efter halmstrå” – övning, utan det är faktiskt fysikens lagar som säger så.

Detta innebär att när vi dör så omsätts den energi vi är till någon annan form. Till något annat.

I vinden. I träden. I skogen. På stranden. I haven. Bland molnen. I regnet som faller. Överallt finns vi då. Först när vi slutar att vara Här, kan vi börja finnas Överallt.

Likt en sten i havet slipas vi. Genom åren ändrar sig sagan och vi med den. Och Så… Lever Vi i Alla våra dagar… Föralltid. 

Hon kommer Alltid att finnas kvar. Ingen kraft är så stark att den kan sudda ut en Ängels fotspår…

          Vi kommer Alltid ses när Regnet faller och i Solens sken. Genom Vinden når vi varandra.

Till Lillnäva. Vi älskar dig.

                                       

// Kiin