Falska människor...

För att på ett riktigt vis kunna avgöra en persons karaktär bör man ta sig tid att lära känna personen i fråga.

För att undvika att döma eller drömma sig förtjust på förhastade grunder behöver alla relationer, oavsett förhållandet, en viss mängd tid och underhåll.

Under denna tid, som oftast är olika lång, bör dessutom en del mer och mindre positiva samt negativa erfarenheter gås igenom.

Ibland, visar det sig att man träffar en person, chef, älskare, vän, förälder, partner, anställd, maka eller make osv osv där relationen blir bra och även om relationen kan ändra form under tidens gång så håller relationen livet ut...

Ibland, visar det sig att man av olika anledningar och skäl inte passar ihopa på det vis man hoppats.
Ibland kan det gnissla och riva sår så att någon av individerna eller alla på olika vis blir sårade.

Så är livet. Tyvärr...
Det är en fullständigt naturlig del i det vi kallar relationen till andra människor.

Så.
Nu undrar jag var ni som ständigt råkar ut för det ni kallar "Falska människor" letar och hittar just alla dessa falska människor. Alla dessa falska vänner?

Det är ju trots allt så att man är minst två personer inblandade i alla relationer, utom i den till sig själv.
Och jag har svårt att se att alla rätt eller fel som uppstår, endast kan bero på den ena parten.

Så dem här Falska människorna ni ständigt pratar om...
Jag tror inte riktigt att dem finns...
Om relationen inte funkar så är väl ni lika delaktiga och i så fall i sanningens namn är ni inte då lika delaktigt falska...

Eller!
Så är det helt enkelt bara som så att alla inte passar med alla och det är ingens fel.
Det är bara så det är.

Sen finns det tyvärr även Onda människor. Men det är en helt annan historia.
En historia som alla tyvärr inte överlever.
Men det är som sagt en helt annan historia...

Det jag försöker få sagt är att det tack och lov är väldigt få av oss som på riktigt råkar ut för riktig ondska.
Däremot är det alltför många som inte har tillräckligt mycket insikt om sig själv och vad dem själva bidrar till. Som leder till att det blir en negativ relation och att många gör det så lätt för sig själv, genom att skylla alla misslyckanden på andra.

Jag är inte jätteförtjust i detta fenomen.
Inte heller är jag förtjust att avsluta med klyschan;

Kasta inte sten i glashus...

Men ibland blir man inte förtjust i avslutet.
Inte ens om man själv bidragit till det...

// Kiin