Personligt meddelande.

Natten innan du for, låg jag vaken. 

Jag såg dig sova.

Jag hörde dig andas.

Så lugnt. 

Så tryggt.

Så nära mig…  Så nära.

Jag minns att jag tänkte då; 

Jag vill aldrig somna igen. Utan bara ligga här. I all tid.

Jag minns att jag tänkte då; 

Låt Nu få vara för alltid.

Det var sekunder i en evighet. I vår evighet.

Så vaknade vi ändå. Och du for.

Du fattas mig nu.

Jag saknar dina ljud när du stökar i köket på morgonen. 

Jag saknar att du alltid ställer ett nytt glas kallt vatten på sängbordet till mig när vi går och lägger oss. Bara för att du vet att jag annars kommer gå upp och hämta ett.

Jag saknar att höra våra skratt.

Jag saknar att få vara den där magiska älvan som plockar undan allt du stökar fram.

Jag saknar att tjafsa med dig och sedan bli sams igen.

Jag saknar att alltid ge dig gott kaffe.

Jag saknar våra samtal på kvällen när barnen somnat.

Mina fingrar saknar att följa sina spår längs din rygg.

Min kropp saknar din värme.

Mina lungor saknar din luft.

Och mina ögon, saknar att se, hur du ser på mig varje dag.

Jag saknar att du varje dag tar min hand i din och börjar dansa med mig i köket, utan musik.

 

Jag saknar allt vi gör.

Du är Det som gör mig hel. 

Jag saknar Dig så...

 

// Din Kiin