Terrorbalans. – Eller – En katt bland hermelinerna!

Ibland så sitter jag här i min kammare och tycker och tänker. Ibland delar jag det med er.

Ibland så är jag kritiskt i det jag skriver. För jag skriver utifrån mig själv. 

Men som pappa alltid brukar säga; ”Det är lätt att sitta på läktaren och vara duktig och veta hur spelet ska gå till, men matchen är alltid svårare ute på planen…”

Med alla mina tal om hur lätt allt är. I alla mina tal till andra om hur svårt jag har att fatta andras idioti. I alla mina tal och skrivelser om hur man bör tänka och vara… Allt det är bara Jag. Och Vad vet Jag!

För en tid sedan hade jag ett samtal med en mycket nära vän. Samtalen pågick en tid och dem var från bådas våra sidor viktiga och jobbiga.

På något sätt så lyckades vi till sist komma någotsånär överens. Och allt var bra… för en kort tid.

Så kom det till idag.

Jag hade alla fakta på bordet. Jag hade det bekräftat från annat håll. Men när jag frågade henne frågan, såg hon mig i ögonen, svarade mig… och ljög.

Hon ljög. 

Hon sa att hon talade sanning men det var också en lögn. 

Sen försökte hon dölja sin skuld genom att påstå att det inte var avsiktligt gjort. Men det var det.

 Det vet jag…

Jag nickade och log. 

Trots att jag kände mig dum som en docka. 

Naturligtvis har jag redan konfronterat henne med lögnen, och svaren jag fick var ursäktande, förklarande, bortförklarande osv osv…som förväntat med andra ord.

Men…

Lögnen är lagd. Förtroendet är brutet.

Jag vet att man kan lappa och laga tusenfalt, men om skarvarna sys dåligt så håller det sällan ändå…

Något av det mest känsliga i människans historia är Förtroendet.

Har det väl blivit kantstött krävs det otroligt mycket för att få det att gå ihop igen.

Ibland så sitter jag här i min kammare och tycker och tänker. Ibland delar jag det med er.

Ibland så är jag kritiskt i det jag skriver, tycker och tänker. För jag utgår utifrån mig själv. Men Vad Vet Jag… Egentligen…? 

Nåja. Idag vet jag i alla fall detta.

För idag fick jag bekräftelse på det jag trott en tid… 

Att en så nära vän som jag trodde jag kände och litade på utan och innantill ljög så för mig… Det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. Inte med henne!

Riktiga vänner ljuger inte. 

De säger som det är oavsett om det ibland kan vara svårt att både säga och höra.

Idag blev jag både besviken och sviken.

Ett svek som jag visste skulle komma. Men aldrig hoppades på.

Ibland är det så, så… så svårt att ha rätt… 

Hur Jag kommer gå vidare med detta nu… det vet jag inte.

För just nu tror jag inte på något.

// Kiin

- "You have broken what cannot be broken. Hope is broken."