tisdag 28 februari 2012

Fråga inte varför…


Titta inte hit!

Spill nu inte!

Bli inte sen!

Slå inte huvudet i bjälken! 

Rör inte. Nymålat!

Tryck inte på knappen!

Dessa är en del av alla ”negativa” uppmaningar man som människa kan få. Den gemensamma nämnaren är att de brukar få exakt motsatt effekt.

Även den lydigaste av människor har en liten upprorsmakare inom sig som ibland bryter sig lös.

”Vive la revolution!!!”

Sen står man där med ett tjutande larm, fingrarna fulla med färg, ont som fan i pannan, försenad, ner klinad och hoppas att ingen ska se. Då frågar man sig själv ”Varför!!??”
                                                                                                                … men man vet…   
                  
// Kiin

torsdag 23 februari 2012

Igår gjorde jag ett snedsteg.


Jag tänkte på en sak… man kan använda sig av situationstecken runt ett ord där ordets rätta betydelse egentligen inte passar i den givna situationen.  Låt mig ge ett exempel;

 Byggfirman hade gjort ett riktigt fuskjobb så huset var obeboeligt. Ändå tog de fullt betalt. Kunden var ”lite” missnöjd.  

Men med ett ord funkar inte det, utan man måste göra tvärtom för att inte bli missförstådd. Nämligen ordet snedsteg. Det betyder ju egentligen att man trampar snett, vinglar eller stapplar, men det har använts så flitigt i situationer där man syftat på otrohet att det nu knappt går att tolka på annat vis än som otrohet.  

Den sista tiden har jag pga. järnbrist varit lite vinglig emellanåt och vid några tillfällen trampat snett. Skriver man ” Jag har gjort ett snedsteg” tolkar nog de flesta det som att man varit otrogen. Hade man däremot skrivit ” Jag har gjort ett ”snedsteg” …” hade i alla fall de flesta fattat att man menade att man trampat snett. 

Omvänd situationsteckenföring!

Man borde ju faktiskt kunna få säga att jag har gjort ett snedsteg och få reaktionen – ” Hoppas du inte gjorde dig illa.” Istället för – ”Hoppas du inte gjorde någon illa.” 

Det finns säker fler sådana här exempel. Just detta kan dock få rätt kraftiga konsekvenser om det råkar användas fel…

Ja, det är bland annat sånt här språkligt övernörderi jag ägnar mig åt…

                                                                                                       ...ifall nu någon undrat…

// Kiin

(För säkerhetsskull vill jag understryka att jag INTE varit otrogen utan helt enkelt råkade trampa snett. Och! Nä, jag gjorde varken mig själv eller någon annan illa i fallet)

torsdag 16 februari 2012

Kaffe och drömmar…

Värmen och ljuset som nästan bländar. Torrt grus i skorna. Lukten av uppvärmd asfalt och doften av söta rån och halvkall glass som rinner längs fingrarna. Bruset av människors röster som samlas överallt. Lukten av tändvätska och korv. Flugor, humlor, bin, svalor, nyckelpigor, också hunden som plötsligt skäller till någonstans ifrån.

Den svalkande, väntande överraskningen, när den varma kroppen kastar sig i havet. Ljudet av det köldchockade skrattet, när vattnet rinner över våta nyöppnade ögonlock.  Motståndet i borsten när den drar genom saltstänkt, fuktigt hår. Grusig handduk. Slippriga skor.

Cykelekrar som sjunger av fart. Kolsyrepys. Smattret från en flaggstång. Potatissallad på duken. Katten luktar mossa. Barfota på Maxi.

 Den kalla brisen på kvällen som tvingar en att dra en filt över de bara benen. Men man stannar kvar där ute, tills sommaren tar slut, för man har kaffe och drömmar...

          Snart är vi där...

// Kiin

måndag 13 februari 2012

Bekvämlighetshastighet.


Ibland, en helt vanlig måndag i februari t.ex, händer det att man hamnar bakom någon som kör bil i precis samma stil och hastighet som man själv gör. Detta gör att man hela tiden ligger lite för nära för att känna sig bekväm.

Skulle man köra om, ändras egentligen ingenting mer än själva placeringen. Obekvämligheten i att ligga för nära är densamma, bara det att man nu befinner sig framför och har någon för nära bakom sig istället.

Man skulle kunna öka eller sänka sin hastighet så att avståndet blir större. Men hastigheten man håller är förmodligen redan lite över eller lite under det väglagen anser ok, och framför allt; Det stör ens bekvämlighetshastighet. 

De två fordonen framförs således av varsin lätt sammanbiten förare som under mer eller mindre tyst form undrar varför och när den andre ”idioten” skall flytta sig… vilket givetvis ingen gör eftersom ingen är framme vid sin destination än… 

Egentligen är problemet inget problem utan rätt löjligt om man tänker efter. Trots det uppstår det ibland och det enda man kan göra åt det är; Ingenting och gilla läget. Eller undvika att hamna nära någon med samma bekvämlighetshastighet som sig själv.

En väl beprövad metod som inte hjälper, är att gnälla om saken. Därför slutar jag med det nu…

// Kiin

onsdag 8 februari 2012

Gud är lika verklig som ont i magen.


En vanlig missuppfattning verkar vara att Gud inte finns. Så är det naturligtvis inte. Det som inte finns, finns ju inte, och uppenbarligen finns det en stor tro, på våran planet, som är just att det finns någon eller något som vi kallar Gud. 

En lika vanlig missuppfattning är dock att Gud skapat människan. Det är ju lite tokigt. Människan fanns ju långt innan Gud och det var just vårt behov av att tro på något större och ha någon att skylla allt på, som gjorde att vi var tvungna att uppfinna ett gäng Gudar. Dessa delades upp i olika system med olika regler. Beroende på vilken Gud man tyckte bäst om, eller som någon annan tvingade en att tycka bäst om, gick man med i passande klubb. De olika klubbarna fick olika namn. Ett samlingsnamn för dessa klubbar brukar vara religion.

Många är vi som tror på olika saker, även om dem kan vara svåra att se. Som kärlek, hat, vilja, förstånd, ont i magen, osv… Sakerna i sig kan vara svåra att se, men dess påverkan och konsekvens är lätt att se. Precis som det är med tro. Och Gud.

Svaret på frågan om Gud finns är; Ja. Vi har ju skapat honom. Om han är allsmäktig? Nej. Alla tror inte på honom. 

Detta innebär dock inte att det ena eller det andra är fel. Låt de troende tro och låt de som inte tror slippa. Men för allt i världen bråka inte om saken!

Och en sak till. Ingenting är Guds fel, så sluta skylla på honom så fort något går på röven. Han är trots allt skapad av människan, har således inte mer kraft eller makt än vi väljer att ge honom och det är aldrig hans fel att din gamla moster eller någon annan dog, bröt benet, blev hemlös eller på något annat vis råkade ut för något som inte passade in i världsbilden. 

Livet ger och livet tar. Så är det. Det är synd om vissa. Mindre synd om andra. Livet är inte rättvist. Men det är vårt. 

// Kiin

tisdag 7 februari 2012

Ingenting tillsammans…


I nio månader bär människan sin avkomma. Under dessa nio månader vaggas vi in i livet omgiven av vår moders trygga kärlek. Den första tiden i livet är vi helt beroende av våra föräldrars omvårdnad och närhet.

Att stå i centrum i våra föräldrars liv blir en ömsesidig självklarhet. Oavsett hur det livet är, var man är och vad man gör.

Min dotter frågade mig vad jag gjorde. Jag gjorde ingenting speciellt och svarade henne detta. Hon sa att hon ville vara med och göra ingenting med mig. Jag undrade om hon inte hellre ville leka eller göra något men det ville hon inte. Vi satt en god stund och gjorde ingenting. Sa ingenting. Men vi var.

Att göra ingenting tillsammans med någon man älskar, kan vara bättre än att göra vad som helst ensam.

Men med tiden växer vi upp, formas, individualiseras, blir mer och mer självständiga. Det är så det måste vara. För att livet ska fortsätta att gå runt. Ibland tappar föräldrar och barn bort varandra i all sin vuxenhet och avstånden dem emellan kan bli långt. 

Jag vet att jag någon dag måste släppa min dotter. Men jag kommer aldrig att tappa hennes hand.

// Kiin