Mitt Nu.

 En del tror att jag är en klättervägg. Några använder mig som nåldyna.

 Ibland talar de i halva meningar och använder mig som en synsk som själv får fylla i luckorna.

Jag används som träningsredskap. Psykolog, medicinkvinna, bollplank, personlig inköpare, kock, botanist, kudde, påklädare, inspiration.

Servitris. Danspartner. Älskarinna. Artist. Städerska. Chaufför. Festarrangör. Sagoberättare. Tvätterska. Finlirsmålare. 

Jag är en påminnare och komihågare. 

 När saker ligger där de ska fast alla har glömt var det är, då kallas jag in.

Jag är en trollkonstnär. Någon man kan hoppas på. Någon som alltid kommer. Någon som alltid finns där. 

Jag är mamma. 

Jag är fru. 

Min saga skrivs varje dag. 

Min familj är mitt allt...

                               

                                      ...mitt Nu. 

// Kiin

Mitt i natten , It aint easy being blonde and pretty!!

Det händer mycket på nätterna. Speciellt i mitt välsignade tillstånd. 

Dock känner man sig ungefär så långt ifrån välsignad som det bara går, när man för tredje gången, innan klockan är 01, vaknar för att någon använder ens kissblåsa som studsmatta. Man tar sig dit man måste med halvöppna ögon. Man kan vägen utan att se den. Man har gått den förut och man kommer gå den igen, ungefär 4 gånger till innan morgonen kommer.

Man piggnar oftast inte till… förrän man lägger sig på kudden igen.

Efter att ha provat igenom i stort sett alla tänkbara formationer man kan åstadkomma med sin O-formade kropp, inser man att cirkelformation i lätt S: ad stil nog känns bäst och utmattad somnar man till sist in igen.

Då väntar drömmen. 

Drömmar kan som alla vet ibland te sig lite underliga. När man är bärare av en annan livsform, är underliga drömmar inget man sysslar med. Då snackar vi seriöst skruvade fantasifilmer som hjärnan nattetid stör en med. 

Ofta kan de handla om att ens barn är liten. Liten, liten som en ärta och man hittar det inte någonstans. Så plötsligt kan den komma fram ur ens plånbok, i formen av ett djur men man vet att det är ens bebis och finner detta helt normalt. 

Sen med bebisärtdjuret fastbundet i en amulett runt knäet ska man rädda världen från en apokalyptisk översvämning genom att sjunga. I natt sjöng jag för full hals, själ och hjärta ”It aint easy being blonde and pretty!”  

Som tur är brukar man vakna igen efter en stund. Då har halsbrännan börjat dansa upp för strupen på en… magen har väl tröttnat på den där sången…

Då dricker man sammarin, tuggar novalucol, äter yoghurt eller tandkräm för att se vilket som funkar bäst den natten. Sen börjar det om… igen och igen och igen och igen. Sen ringer klockan. 

Natten är över. Trött möter man den nya dagen och i huvudet ekar orden ”It aint easy being blonde and pretty!! ” 

// Kiin

Du är placerad i kö. Beräknad väntetid…Evigheten!

Ibland kan sanningen vara svår att säga, för den kan låta så överdriven, att man tror att folk ska tycka att man överdriver, ljuger eller på annat vis försöker göra sig till. 

På grund av detta har jag vid ett flertal tillfällen istället valt att hålla tyst om en viss sak när ett visst samtalsämne drabbat mig. Men nu tänker jag komma ut med detta och jag lovar att det inte är någon överdrift, lögn eller på något annat vis uppmärksamhetssökande. 

För ett tag sedan behövde jag prata med någon på försäkringskassan. Detta har hänt många av oss. Och de flesta vet att det innebär att man kommer spendera en viss tid i telefonkö. 

I många fall har man hört folk, med ilska i tonen, berätta att de hamnat i telefonkö på det ena eller det andra stället, där de varit samtal nr 18 eller 28, 43 till och med så högt som upp till 70 har jag hört. Alla reagerar med förskräckelse, irriterat igenkännande, förstående medlidande och skakar på huvudet och suckar deltagande. 

Och det är här och nu jag helt sanningsenligt gör mitt avslöjande; Min plats… i telefonkön till försäkringskassan… var samtal nr 873. 873!! Åttahundrasjuttiotre!! Vet ni hur många samtal det är före en då?? För många!! 

Jag satt i den kön större delen av dagen. Har man väl tagit ett steg i kön, fortsätter man. Annars är det slöseri med tid. Det slutade tyvärr ändå med att jag var tvungen att lägga på med oförrättat ärende, för att åka och hämta min dotter. Dagis håller inte extra öppet för telefonköärenden. 

Hur det gick sen? Jag hämtade min dotter. Vi åt middag. Läste saga. Sov. Det blev en ny dag. Men det blev ingen ny kö. Min tid i världen är värd mer. 

// Kiin

Nisse.

Av misstag råkade jag idag stänga av min telefon och sen lyckades jag slå fel pinkod 3 gånger... alla vet ju vad det betyder. En liten ström av mindre fina ord följt av en besvärlighets känsla.

Jag var ju givetvis på jobb när det hände och brukar inte ha med privata fakturor med PUK-koder dit, men min telefon hade vänligheten att tala om för mig att jag kunde ringa min operatör så skulle de ge mig behövlig kod. 

Min operatör var inte alls lika vänlig och ville inte hjälpa mig muntligen. Hon frågade om jag hade en fax i närheten. En Fax? Är inte de utdöda?

Nåja. Till sist lyckades jag komma över min PUK-kod och det problemet var löst.

En stund senare påminns jag om den gamla regeln angående när mjölk kokar. Det gör den när man vänder ryggen till... 

Vidare har bilen dött idag igen. Två gånger. Fast lite har man lärt sig av senaste tidens bilfadäser så jag lyckades, helt på egen hand, MacGyvra liv i skrället igen. Inget elände utan lite solsken…

Dagen i övrigt har kantats av att jag spillt, kladdat, tappat, glömt och petat mig i ögat.

Som jag vid några tillfällen, tidigare kan ha nämnt, har människan  ju en liten förkärlek att skylla ifrån sig och även jag är mänsklig. 

På mitt hjärnkontor jobbar en kille som jag brukar kalla för Nisse. 

Nisse är ansvarig för ”Shit nu gick det så där fel igen” – departementet. 

Det enda han egentligen är bra på är att ställa till det för oss andra. 

Ibland har jag tänkt att man kanske borde ge honom sparken, men samtidigt är det rätt skönt att ha honom, så man kan skylla allt tokeri på honom.

Men jag måste säga, om han inte skärper till sig tills imorgon, ligger han risigt till. Så här mycket kan han helt enkelt inte få fortsätta att illfänas.

// Kiin

Du har väl inte glömt?

Minns du känslan av att upptäcka? Upptäcka allt som finns runt dig. Som det var första gången, när du var ett barn. 

Hur du vaknar av en koltrast och utan tanke springer barfota ut i daggvått gräs i bara pyjamas. Hur små grässtrå fastnar på dina nakna fötter och kliar. 

Hur kall, mjuk, tjock gräddglass exploderar av smak i din mun och du vill aldrig sluta äta så du bestämmer att aldrig i livet äta något annat.

Vilka fantastiska figurer du kan rita av molnen. Balansera på ett räcke. Bli en sovsäckslarv. Få sova mitt på dagen. Gråta när du vill.   

Hur ditt sovrum med hjälp av ett garnnystan som spänts upp och korsats över hela rummet kan bli en magisk labyrint. Din katt plötsligt är en eldsprutande drake. Din bästa vän är en riddare och du är en polis som kämpar sida vid sida mot kuddmonster, palmpirater, tjuvar och rymdskepp.

Minns du känslan av att inte kunna sluta skratta fast du har munnen full med popcorn, choklad och sega råttor… samtidigt. 

Lägg dig på rygg under ett träd. Våga krypa längs vattenbrynet.  Spring allt vad du orkar så långt du kan. Sjung alla dina frågor och svar. Tugga med öppen mun. Gå in i en butik som bara säljer utländska produkter och prova något helt nytt. Hoppa. Fis i badet och skratta så högt du kan. Fråga någon okänd vad han heter och säga att det var ett fint namn. Lyssna på vad hon i kassan säger. Fråga den som ringer från okänt nummer om det är hon som är telefonförsäljaren. Blås bubblor i glaset. Dansa som om golvet brann. Våga vara barn igen. Om så bara för en liten stund. Men glöm aldrig…

                                             

                                                                                                                                         ...glöm aldrig.

// Kiin