Det händer mycket på nätterna. Speciellt i mitt välsignade tillstånd.
Dock känner man sig ungefär så långt ifrån välsignad som det bara går, när man för tredje gången, innan klockan är 01, vaknar för att någon använder ens kissblåsa som studsmatta. Man tar sig dit man måste med halvöppna ögon. Man kan vägen utan att se den. Man har gått den förut och man kommer gå den igen, ungefär 4 gånger till innan morgonen kommer.
Man piggnar oftast inte till… förrän man lägger sig på kudden igen.
Efter att ha provat igenom i stort sett alla tänkbara formationer man kan åstadkomma med sin O-formade kropp, inser man att cirkelformation i lätt S: ad stil nog känns bäst och utmattad somnar man till sist in igen.
Då väntar drömmen.
Drömmar kan som alla vet ibland te sig lite underliga. När man är bärare av en annan livsform, är underliga drömmar inget man sysslar med. Då snackar vi seriöst skruvade fantasifilmer som hjärnan nattetid stör en med.
Ofta kan de handla om att ens barn är liten. Liten, liten som en ärta och man hittar det inte någonstans. Så plötsligt kan den komma fram ur ens plånbok, i formen av ett djur men man vet att det är ens bebis och finner detta helt normalt.
Sen med bebisärtdjuret fastbundet i en amulett runt knäet ska man rädda världen från en apokalyptisk översvämning genom att sjunga. I natt sjöng jag för full hals, själ och hjärta ”It aint easy being blonde and pretty!”
Som tur är brukar man vakna igen efter en stund. Då har halsbrännan börjat dansa upp för strupen på en… magen har väl tröttnat på den där sången…
Då dricker man sammarin, tuggar novalucol, äter yoghurt eller tandkräm för att se vilket som funkar bäst den natten. Sen börjar det om… igen och igen och igen och igen. Sen ringer klockan.
Natten är över. Trött möter man den nya dagen och i huvudet ekar orden ”It aint easy being blonde and pretty!! ”
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar