Mitt hjärta av guld.

När jag var fem år dog min mormor. 

På de få åren vi hade tillsammans, kom hon att betyda mycket för mig. Även om jag inte var så gammal när hon dog, tog det mig hårt och jag minns det fortfarande. 

Jag har egna minnen från saker hon och jag gjorde. Minnen från en speciell affär där hon köpte en speciell klänning till mig. Den vita spetsklänningen.

Hur jag var med henne i hennes kök. Det hade nedsänkt golv och svarta köksluckor.

Hon brukade ha ett klotformat halsband av guld runt halsen. Jag bet alltid i det och det fick små märken av mina tänder. Hon skrattade åt det och tyckte att det bara gjorde halsbandet vackrare.

Mormor och morfar hade ett stort hus och på ovanvåningen fanns två sittgrupper, den ena användes inte. Mer än av mig och mormor. Där brukade vi sitta och prata om allt möjligt och titta på havet medan jag åt torkade fikon.

Morfar hade en blomsterfirma och vi brukade hälsa på. Då brukade mormor alltid nypa av kronbladen från nejlikor så hon fick händerna fulla av lösa blomblad i alla möjliga vackra färger, sen kastade hon alla bladen över mig och de singlade ner och fastnade i mitt hår och landade runt om mig överallt på golvet.

När jag var fem år dog min mormor. 

När min mormor var 51 år dog hon. Hennes hjärta var för stort.

Efteråt fick jag en present av morfar. Ett guldhalsband med ett litet hjärta med en liten diamant i. 

Det halsbandet har alltid varit väldigt speciellt för mig.  Av rädsla att tappa och förlora det har jag än idag aldrig använt det.

Snart kommer något väldigt speciellt hända i mitt liv och då ska jag ta det på mig. Jag hoppas att mormor ser då…

// Kiin