I 90 graders läge

Ibland krävs det något stort för att märka av det lilla. 

Alla födslar kommer med stor smärta. Oftast i samband med själva förlossningen. Båda mina förlossningar har dock skett med hjälp av kejsarsnitt, ett akut och ett planerat och där kommer den största smärtan efteråt.

Tiden för hur länge den värsta smärtan sitter kvar står i direkt förhållande till hur fort man väljer att återhämta sig. Därefter upptäcker man att små enkla saker som man i vanliga fall gör utan att tänka på att kroppen faktiskt gör något när man gör det, kräver en hel del av magen.

Som att nysa, hosta, harkla sig, snyta sig och värst av allt; att skratta! På rent allvar med orent språk gör de små sakerna ont så in i helvete ett bra tag efter ett kejsarsnitt.

Smärta är ingen ursäkt till gnäll utan något man helt enkelt får göra något åt. Antingen lära sig leva med den. Ignorera den, ta bort den eller underlätta den. Lite efter behov.

Denna smärta är ju relaterad till ett läkande och övergående tillstånd så man kan rent krasst lära sig leva med den och/eller ignorera den. 

Man kan inte ladda med smärtstillande i förebyggande syfte för att ta bort den var gång man tänker nysa, hosta, harkla sig, snyta sig eller skratta och efteråt är det inte direkt lönt med sådant...

Dock kan man underlätta den och EUREKA, idag kom jag på hur!!!

Nu är det inte helt snyggt och jag tänker inte tala om hur jag kom på det men det funkar!

När man känner att något av dessa behov tränger på gör man helt enkelt så att man fäller sig själv i 90 graders vinkel och baxar in baken i närmsta vägg. 

Därefter kan man utan större problem brista ut i befriande förkylningssymtom eller en redig skrattsalva om man så vill…

Ni får ta det som det är... Men hittar ni mig inom det närmsta stående i framstupa läge med en nöjd min och ändan tryckt mot en vägg… då vet ni vad jag gjort.

// Kiin