Sankta Lucia… Ge mig fläsk och sprit!

Vi sätter ljus i håret på en blond, ståtlig kvinna, klär henne i vitt och sätter henne i täten på ett tåg av folk och till en av de mest Svenska stillsamma sångerna firar vi så en av de mest Svenska gamla traditionerna... Utan att reflektera över varför vi i den kalla protestantiska norden firar ett katolskt helgon från soliga Syrakusa i Italien, mitt i vintern. 

Nä, så har det naturligtvis inte alls varit speciellt länge här, i alla fall inte på det viset.  Den sortens Luciafirande vi ägnar oss åt idag är ett relativt nytt påfund. Den religiösa biten som snurrat till sig i denna soppa av olika traditioner är väl som vanligt den biten som är lättast att bortse ifrån, eftersom det är rätt vanligt att det blir lite snett och galet när man blandar in för mycket religion, så den biten lämnar jag åt sidan. 

Nåväl. 

Lucia föddes på 280-talet i Syrakusa. Hon var mycket rik och vacker. Blev mot sin vilja bortlovad till en girig liten man som mest ville ha henne för pengarna.

När Lucias mor blev allvarligt sjuk begav de sig iväg till Helgonet Agatha för att be om hjälp. Hon lär då ha sagt lite käckt sådär som bara helgon gör i all sin ödmjukhet;

 – ”Varför ber du mig om hjälp med det?! Det kan du bota själv. Du behöver bara tro på Gud.”

Jaha! Det gjorde ju Lucia redan och som i ett trollslag eller kanske snarare mirakel, var mamman frisk igen. Då blev hon så glad att Lucia inte behövde gifta sig.

Men då blev såklart den lille Italienske mannen kränkt och berättade om eländet för ståthållaren i byn. Då blev han topp tunnor rasande och berättade allt för kungen. Kungen blev Fullständigt rasande och han var redan från början inte speciellt förtjust i kristet folk.

Nä, det fanns bara en sak att göra! Lucia dömdes till att bli tvångsanställd på en bordell och skulle där bli gruppvåldtagen. Och sen skulle hon bli torterad! Någon ordning får det minsann vara på kvinnfolket!

Men då satte Lucia ner foten. Bokstavligt talat och på vägen till bordellen fastnade hon i marken och ingen kunde rubba henne. Inte ens de 200 oxar man hämtade och band fast henne i. Då hällde man kokande olja på henne och sedan några 100 liter urin, men inte ens detta rubbade henne. Inte ens att en av soldaterna stack ett svärd i halsen på henne hade någon verkan.

Nåja till sist dog hon i alla fall, i början av 300 talet. Men under sitt liv var Lucia en god och snäll människa som gav mat till de behövande och besökte fångar i de djupa fängelsehålorna med ljus som lös upp i deras mörker. Hon var älskad av många och blev som sagt till sist ett helgon. Ett mörkhårigt helgon som alltid gestaltas i en röd klänning…

Så vad har då vi och vårt Lucia firande för koppling till Sankta Lucia? Svaret är enkelt; Ingen.

Eller nja… rätt ska vara rätt. Datumet är detsamma. Den 13 december på Sicilien, i Lucias hemstad, firar man minnet av Lucia. Då bär barn fram mat till Helgonet och även till en flygande åsna. Men om Lucia ser barnen eller barnen ser henne så kastar hon aska i ögonen på dem så att de blir tillfälligt blinda!!! Tuffa tag där borta fortfarande alltså… Nåja.

Innan den Julianska kalendern började användas i Sverige i mitten av 1700-talet, inföll Vintersolståndet alltid den 13 december. Detta var sedan nästintill urminnes tider den längsta, mörkaste och farligaste natten på hela året. 

För då kom Lussi ridande genom luften. Det var en Lussekärring eller Lussegubbe med onda egenskaper. Lussi var en Demon eller en Häxa. I sitt följe, som kallades Lussiferda, for smådjävlar, häxor och annat oknytt runt och härjade vilt. Så det gällde att man höll sig inne denna natt. Inne och VAKEN!

Och vad ska man då hitta på mitt i natten, hela natten, när det är kallt, farligt och säkert ganska tråkigt, eftersom alla förberedelser inför vintern och julen redan skulle vara färdiga… 

Jo då äter man! En massa fläsk! Och dricker en massa sprit! 

I alla fall gjorde man så förr. I många 100 år...

När det började ljusna eller redan innan, om man var riktigt modig eller ung och dum, kunde man bege sig ut i bygden och tigga mat. För att skrämma smådjävlarna, häxorna och oknytten som även de var ute överallt, var det bäst att man lät så mycket man kunde och sågs på långt håll. Därför sjöng man högljudda fyllevisor o bar med sig ljus. 

Inga paralleller med 3 meningar upp nu, men den största delen av befolkningen som ägnade sig åt detta var den manliga delen av befolkningen. 

För att göra det hela ännu trevligare, träffades de i stora grupper och klädde ut sig i kvinnokläder. För något roligare och tokigare än en man i kvinnokläder, det finns det helt enkelt inte!

Och så där höll man på mer eller mindre organiserat varje natt, den 13 december. Även efter att vintersolståndet i och med inträdet av den Julianska kalendern flyttades.

Men till sist var det någon som fick nog och denna någon var…. Gissa…. 

Jaaa! Det var så klart Kyrkan! 

Inte kan Sveriges fina unga män och dessutom ofta duktiga studenter som skulle bli lärare, läkare och så småningom säkert väldigt viktiga personer, uppföra sig så.

Nä. Bäst att sätta stop på detta och föra in lite värdighet i det hela. Men för säkerhets skull, om det ballar ur igen är det bäst att vi då har en kvinna längst fram i ledet. De är lättare att byta ut och göra sig av med.

Sagt och gjort! Så fick det bli! Och så bläddrade man igenom sina böcker och rullor för att leta upp en lämplig kvinnogestalt som kunde personifiera och rättfärdiga att man bytte man mot kvinna.

Till sist hittade man en som passade med dagen! 

Hon var visserligen ett Katolskt helgon, men skit i det, det är nära nog! 

Perfekt! Henne ska vi ha!

1920 någon gång, hade en tidning i Stockholm en tävling där vinnaren blev krönt till årets Lucia.

Det var bara unga vackra Svenska flickor som fick vara med i den tävlingen. 

Det blev omtyckt att titta på dessa flickor så tävlingen fortsatte och spred sig och lever kvar än idag…

Och sången då?! Sankta Lucia. Natten går tunga fjät osv…!

Det är en hyllningssång från 1850-talet till en halvö i Neapel som heter, just Sankta Lucia. Den handlar i sitt ursprung om hur en skeppare på en liten slup sjunger lovsånger till halvön för att locka turister.  

Efter att en sådan turist återvände hem till Sverige, har melodin nått vårt land och texten skrivs om för att även den på ett trovärdigt sätt passa in i denna urgamla fina Svenska tradition…

Ja, så kan det gå…Och det gjorde det...

Jaja… Oavsett vilket; Nu ska jag äta en Lussekatt ... Vi har nämligen slut på fläsk.

// Kiin

Sankta Lucia