Dear Diary… Eller… Fuck You! I love myself!

Det finns människor som älskar mig… Min man, tillexempel.

Sen finns det de som nog inte gillar mig så mycket… Några av mina ex, tillexempel.

Eller den helt, ursäkta att jag säger det… men jag säger det endast för att det kan sägas igen; helt värdelösa och totalt slöe kockassistent som jobbade för mig en gång i tiden. Jag kallade honom Frodo.... Jag vill inte veta vad han kallade mig. 

Så är det. För oss alla. En del gillar en och andra gör det inte. Det hör till livet och är inget man bör bryta ihop över. Däremot skadar det kanske inte att ta sig en funderare ibland.

Låt oss säga att man tar sig just en sådan där funderare.

 Då kanske man inser att allt inte nödvändigtvis handlar om rätt eller fel. Det kanske helt enkelt handlar om Du och Jag. Och vi är olika.

Ibland passar olikheterna ihop. Ibland gör de inte det. Det som är rätt för mig måste inte vara rätt för dig. Ibland passar allt för en kort tid eller för en lång tid, för att sedan bli opassande. Ibland passar allt för alltid.

Det man gör mot en människa som blir helt fantastiskt bra blir nödvändigtvis inte lika bra för någon annan. Just för att vi är olika och tolkar olika saker på olika vis.

Låt mig ta ett högst personligt exempel;

Jag har ibland fått höra att jag inte är riktigt klok. Men... min man säger ofta att en av alla anledningar till att han älskar mig, är för att han tycker jag är så klok.

Jag är bevisligen helt fel tjej för alla de förhållanden jag haft tidigare i mitt liv. Annars hade de ju inte tagit slut. Det betyder inte att det är något fel på mig eller någon annan. Uppenbarligen passar vi ju utmärkt bra ihop med det förhållandet vi har just nu. Och detsamma mina vänner gäller även för er!

Detta inbegriper givetvis inte enbart kärleksförhållanden utan även förhållande till vänner, jobb, fiender, släktingar och eventuellt allt annat man kan ha en förhållning till.

Nu är det dock så att där finns ett, ETT!, av alla dessa förhållande som man inte kommer ifrån. 

Förhållandet till sig själv. Och det kan ibland vara tufft! 

För ibland… är man jobbigare att ha att göra med än vad man själv borde orka med. 

Men på något jäkla vis måste man ta sig igenom sitt liv från början till slut ändå! Hur jävla jobbig man än är mot sig själv. 

Jag önskar att jag hade en universallösning på detta problem men det har jag inte...

Och helt ärligt, är jag på något vanligt människovis tacksam för det! 

Tänk så mycket Gudomligt jobb jag hade fått att göra annars.

Vägen finns alltid! Det är inte däri problemet ligger. 

Problemet är att man inte alltid ser vägen igenom problemen.

Men ibland.

 Ibland. Så kan det hjälpa att se sig själv i ögonen, i en spegel, och sen tänka sig att man är någon annan som möter den blicken.

 Gör man rätt? Kanske. 

Men man gör inte heller fel. 

Det man gör är att man ser saken med sina egna ögon, men från en annan vinkel...

Det hela handlar om perspektiv…

// Kiin