Jag har ett problem. Det kan kanske tyckas att jag är lite
tidigt ute, men jag har redan valt ut årets
julgran.
Problemet är att granen står
inne på någon annans tomt.
Det är
visserligen en ödetomt… eller, ja, nästan en ödetomt, beroende på hur noga man
väljer att definiera. Och där finns en
hel del andra granar, men någon äger
väl kanske marken och således äger de
min julgran!
Anledningen till att jag kom att tänka på min gran just idag,
är att denna fantastiska gran står längs med den väg jag brukar ta till affärerna.
Idag passerade jag i extremt låg
hastighet och hann då lägga märke till, lite extra mycket, hur mycket bättre granen
hade sett ut i mitt vardagsrum.
Givetvis
pimpad med röda kulor, glitter, ljus och överdrivet många pappersklippta
formationer som ungarna gjort som tydligen skall föreställa avbilder på både
mig själv, tomten och någon unge från dagis
som man inte är helt säker på vem det är…
Detta för mig osökt in på några andra problem som jag hade
tidigare idag;
Anledningen till att jag passerade drömgranen i extremt låg hastighet,
var en stor monstertraktor med, vad
det såg ut som, ALLA tillbehör och
släpp en bonde någonsin kan samla på
sig.
Efter det ekipaget var det dessutom minst 10 bilar innan mig. Och det
verkade som om ALLA var antingen övningsförare eller gamla gubbar med keps, för
INGEN vågade köra om.
Eftersom vägen var snirklig och svår att se framöver, plus
det faktum att jag hade barn i bilen, vågade inte jag heller tuffa på och köra
om.
Så där låg vi och puttrade i åtanke och ro bakom världens störste och långsammaste bonde i säkert två-tre kilometer.
Jag menar KOM IGEN; Bonden på åkern - Ok. Bonden på vägen - Nä Nä!
Eller...
Hade vi bråttom?
Fanns det någon livshotande kris som
pågick som innebar att vi behövde komma fortare
fram?
Nja, helt ärligt kan väl inte kattmat och toalettpappers inköp räknas
som livshotande kris… (även om det sistnämnda kan vara ganska brådskande att ha
till hands ibland…)
Nåja. Min poäng är… tydligen redan på gång!… men jag fortsätter
med några fler exempel ändå. Mest för att jag nu börjar få upp ångan…
Jag var som sagt på väg till affären för att införskaffa,
bland annat, mer mat. Igår råkade vi
laga lite för mycket mat och det blev över.
Men ska man verkligen behöva
äta samma mat två dagar i rad!?
I alla fall, satt jag där i bilen vid ett rödljus som tog lite väl lång tid, så jag passade
på att snabbt kolla min facebook via
mobilen. Men det tog sådan jäkla tid att det han bli grönt innan alla
uppdateringar han laddas upp! VA! Sånt händer verkligen allt för ofta.
Apropå teknik.
Finns det något störigare än när man inte hittar en låt på Spotify så man
tvingas leta upp den på youtube istället!
Ja, kanske när de fantastiska foton man
tagit på sig själv i profil eller i någon annan dödssnygg pose helt enkelt inte vill ladda upp sig på en gång! Ska
sådant verkligen behöva ta sån jävla tid!
Jag menar ibland tar det nästan lika lång tid som att laga sin middag.
För ibland kan det ta skit lång
tid.
Som 45 minuter hörde jag en säga
att det tog!
Undrar vad hon gjorde...
...för på de flesta matträtter står det 7-12
minuter i mikron.
Hon kanske missade att sticka alla de där små
hålen i plasten. För missar man det vet jag inte vad som kan hända, men jag är
säker på att det går åt helvete!
Innan jag körde hem idag (Tack och lov hittade jag bilen på
parkeringen direkt! Ibland kan det vara svårt som fan eftersom alla andra bilar
står i vägen), var jag tvungen att tanka.
Bara en fråga på det;
VARFÖR kan de
inte sätta tanklocken på samma sida på ALLA
bilar! Eftersom de inte gör det blir jag ju tvungen att tänka efter och
faktiskt försöka komma ihåg något varje gång jag måste lägga ut en mindre förmögenhet på bensin.
För hur
kul är det egentligen med bensin? Man ser den inte ens, ändå kostar den!
Nåja.
Väl hemma stod toalett dörren öppen igen! Är det ingen
här hemma som kan komma ihåg att stänga dörren
efter sig!
Jaja. Jag hann i alla fall hem innan batterierna i iPhonen dog!
Vilket ju är ett problem, större än mycket, som vi alla måste dras med!
Nu är jag snart framme…
… men först måste jag bara säga det sista…
Vet ni! Pricken
över allt, som nästan fick mig att tappa
aptiten bara pga av "je ne sais quoi!"… När jag skulle sätta på en maskin full med kläder som behöver
tvättas… då… Då råkade jag slå i för mycket sköljmedel så att det rann över i
facket för tvättmedel och nu kommer där bli helt Klumpigt och Äckligt!!! Å nä…( att jag råkade komma ihåg min gymnasiefranska i ren desperation tänkte jag inte på just i situationen ...)
Dessutom!! Var jag fortfarande lite småsur över att så många läst mitt förra blogg inlägg eftersom det enligt mig var
något av det sämsta jag skrivit… Men nu är det för sent att ta bort för att så
många läst…
Suck…
Ja vad ska man säga...
Det är Synd att man inte bor i
något U-land. De verkar ha det så mycket enklare…
Ingen mat. Ingen
teknik. Inga vägar. Ingen barnomsorg. Ingen mark. Inget åkerbruk. Inga
tillbehör. Ingen sanitet. Inget privat.
Inga kläder. Ingen yttrandefrihet. Någon annan bestämmer allt. Man äger INGET. Ingen
familj. Inget hem. Inget alls...
När en del människor håller ut sina händer och särar på alla
sina fingrar fångar de allt de äger däremellan…
Och här sitter vi och gnäller på full mage!!!
Jag hittade en bild på internet för ett tag sedan som talade
till mig. Den sa; Man ska vara glad för det man har…
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar