Get Busy Living… or Get Busy Dying…

Jag minns en dag för sex-sju år sedan. Det var den 22 juli. Dagen efter min födelsedag. 

Det var en helt perfekt dag. Vi åkte över till Helsingör i Danmark. Inte för att clubba runt men för att ljumma.

Efter några mer och några mindre nödvändiga inköp lämnade vi City och drog västerut… Eller österut… jag har faktiskt ingen riktig koll på just den biten ang väderstreck, men… Vi drog i alla fall ut… ur staden. Där hittade vi en pir med en liten hamn på ena sidan och en strand på andra.

Efter att ha vidtagit vissa nödvändiga kylnings åtgärder och för att förankra ölen i strandsanden(!) i vattenbrynet, slog vi oss ner på de varma stenarna och lutade oss tillbaka mot pirsidan. 

Sen gjorde vi inte så mycket mer. 

Eller jo, vi drack ju öl och snackade skit hela dagen och vid två, tre tillfällen fick vi även livrädda en och annan burk som slet sig ur vår förtöjning och började segla iväg över sundet. Men annars gjorde vi inget speciellt…

Nähä! 

Och vad är det som är så fantastiskt och perfekt med detta då? Liknande dagar har man väl haft både innan och efter utan att de utnämns till Perfekta dagar? Sant…

Men det var något som gjorde skillnad just denna dag.

Och det var min Totala närvaro. Jag levde och befann mig i varje ögonblick den dagen. 

Inga tankar på räkningar, framtid, jobb, vad som varit, vad man ska, bör, vill, kan och alla dess motsatser fanns i mitt sinne. På hela dagen! 

Och det är ovanligt. Och det var skönt... Som omväxling.

Jag får väl tillstå att jag är lite av en tänkare och ibland tenderar det vara ”lite” svårt att bara ”vara” på ett ställe samtidigt…

Detta är ett personlighetsdrag som har både sina fördelar och nackdelar men som några, i någon självutnämnd ”förstå sig på det mesta” – attityd, säkert kan ställa både den ena och andra diagnosen på. 

Men det behövs alltså inte alls, utan jag är fullt nöjd med detta, ibland lite hjärnkrävande, drag. Tack.

Som nu, till exempel. När jag är i en period i mitt liv då jag är, låt oss säga; Lite nere. Då är detta draget mycket bra.

Det hjälper mig att snabbt befinna mig i andra tankar och situationer. Jag kan snabbt komma ihåg hur det är att vara någon annan stans mentalt. T.ex Uppe(!) Och vart jag är på väg och hur jag skall komma dit.

Jag har haft andra perfekta dagar som den jag nyss beskrev. Men på något sätt är jag glad att de inte kommer hela tiden. För dels, tror jag inte man hade fått så mycket gjort då och sedan tycker jag om mina snabba tankar och växlingar, de ger mig en perfekt bild av hur livet är, på riktigt. Varje dag.

Jag tycker om Livets växlingar. Om det inte växlar, lever man inte. Varken helt eller fullt ut...

Eftersom jag inte lever min första dag på jorden just idag, vet jag att ibland är det lite tufft. Lite kämpigt. Lite motigt. Emellan varven...

Det finns många sätt att tackla det på.

Ett kan vara att acceptera skiten. Sätta sig ner och lyssna på ”Fröken Julie” med Björn Afzelius på repet och dricka rödvin.

Ett annat sätt kan vara att bli förbannad på skiten! Trycka in Marilyn Manson i lurarna och gå av sig skiten, bokstavligt talat. (Vilket jag för övrigt valt)

Jag är säker på att det finns lika många sätt att ta sig fram och vidare genom livet, som det finns människor på jorden…

Men för att sammanfatta det hela väljer jag att Citera Andy Dufresne från filmen Shawshank Redemption;

“I guess it comes down to a simple choice really. Get Busy Living… or Get Busy Dying…” 

// Kiin

Ps.Personligen väljer jag Livet alla gånger!  Med OCH Utan perfekta dagar.