För många, många år sedan skrev jag en saga som jag tyckte var riktigt, riktigt bra, det bästa jag skrivit. För många år sedan läste jag den och den var ganska bra, söt och rolig, men inte spännande som den var avsedd att vara. Vid en eventuell omläsning, är jag inte övertygad om att mitt nutida jag skulle hålla med något av mina dåtida jag. För ofta är det nog så att själva minnet av en händelse eller känsla, med åren kan bli verkligare och viktigare om man låter det få vara ett minne.
Min gamla saga får ligga kvar på sin dammiga hylla och fortsätta vara ett spännande, sött och roligt minne ett tag till. Under tiden passar jag på att göra nya minnen och jag gör som jag brukar med många av dem, jag fortsätter att skriva ner dem. En del kommer visst att hamna här...
Jag har en vän, som jag aldrig har träffat. Hon vet nog inte om det själv, men hon inspirerar mig väldigt. Kanske inte händelserna hon går igenom i sig, men den styrka och vilja hon besitter. Hon har många skäl att lägga sig ner och stanna där, så hade nog de flesta av oss gjort i hennes situation, men oavsett vad livet tvingar på henne så biter hon ihop, reser sig, och går vidare. Många gånger har jävelskap försökt knäcka henne. Jag vet inte om hon vinner var gång men hon står än och hon är en av de modigaste människor jag mött.
Idag börjar hon än en gång en lång kamp mot denna omgången jävelskap.
Jag tror att hon tycker om att läsa om sånt jag skriver. Därför börjar jag skriva idag.
Genom åren ändrar sig livet och vi med det. Det vi tycker, tänker och är, formas ständigt. Likt en sten i havet slipas vi.
Genom åren ändrar sig sagan och vi med den.
Och så lever vi i alla våra dagar...
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar