Tiden med Peter…

Det var en gång för länge sedan så att man brukade hyra film. Söndagar var en speciellt bra till detta. Man sa – ”Vad ska vi göra ikväll? Ska vi hyra en film?” och så åkte man ner till videobutiken.

I vår videobutik jobbade Peter. Han visste våra namn och kunde till och med vårt kundnummer. Man småpratade lite med Peter medan man bläddrade i filmpärmen. Det var en speciell pärm som låg på disken. I den satt information om vad de nyaste filmerna handlade om.

Inne i videobutiken fanns det många, långa hyllor, på dem stod de tomma kassettfodralen. Det fanns speciella avdelningar för varje genre. Drama, komedi, långfilm, thriller, skräck och nyheter. Man strosade omkring där, plockade ner ett fodral och läste på baksidan vad filmen handlade om, man lät det ta sin tid. Det var viktigt att det blev en bra film som alla ville se. Nyheterna kostade 45 kr/dygn. De äldre filmerna var billigare, ibland kunde man hyra 3 filmer i 3 dagar för 99 kr. Det var viktigt att man lämnade tillbaka filmen/filmerna i tid och att man kom ihåg att spola tillbaka dem efter man sett färdigt, annars fick man betala extra. Klockan 18 var sista inlämningstid.

När man valt något som alla var överrens om köpte man en påse chips, en dippa, en läsk och ibland lite smågodis.

På vägen hem hände det att man köpte med sig en pizza. Pizzorna hade alltid mycket oregano på sig och smakade speciellt gott.

På kvällen kröp man ihop tillsammans i soffan, mös och tittade på den gemensamt utvalda filmen. Ibland var den bra. Ibland var den dålig. Men man såg alltid färdigt den. Den hade ändå kostat 45 kr.
Dagen efter brukade man berätta för arbetskolegor eller skolkamrater om filmens kvalité eller brist på detsamma.

Idag sätter man igång en box av någotslag. I den finns 1000-tals filmer. Man får välja ett namn som låter intressant. Provar sig fram. Den var dålig, byt. Den var dålig, byt. Den var Fransk och dålig, byt. Dålig, dålig, dålig…och så håller det på tills man hittar något som någon bestämmer att nu så blir det denna. Ibland händer det att man somnar eller går och gör något annat under filmens gång. Det gör inget, för man kan se den imorgon igen, eller nästa vecka, om man kommer ihåg att bry sig.

Det har väl sin charm antar jag, men ibland händer det att man längtar tillbaka till tiden med Peter…

// Kiin