Meningen med livet?

Längst ner i havet, och nu menar jag verkligen längst ner, finns där en slags sjöborre som på grund av att de är så utspridda har svårt att hitta någon annan av samma sort, ändå är dessa sjöborrar ett av de talrikaste djuren på jorden.

Långt där nere i djupet finns det stora ”oaser” av liv som inte är beroende av solljus. Som aldrig blivit utsatt för solljus, liv som inte borde kunna finnas på denna planet men som existerar ändå.

På 8300 meters djup lever en ål. För att säkra sin fortlevnad släpper den iväg sina ägg som kan driva i flera kilometer i geléliknande stim tills de stöter på mjölke och en befruktning äger rum.

På flera 1000 meters djup lever en ganska liten haj sort som räknas som ett levande fossil, då den inte utvecklats överhuvudtaget på flera 100 miljoner år.

Sedan 70-talet har forskare upptäckt, i snitt, en ny art var 10 dag nere i djupet av våra djupaste hav.

I våra hav finns där djur som är så fula att inte ens deras mammor vill kännas vid dem. Där finns djur som är som magiska ljus spel. Djur som lever i andra levande djur. De flesta djur som träffar på dessa djur blir antingen mat eller mätta. Alla äter någon. Alla dör till sist.

Jag undrar om de känner att de har en mening med sina liv. Finns där en mening med deras liv? Eller är det så att livet i sig är meningen med livet, bara genom att finnas har livet gett sig själv en mening…?
Finns där en mening med våra liv? Jag tror inte det. Jag tror inte det finns någon given mening med livet utan det är upp till var och en att skapa en mening med sitt eget liv.

Jag undrar om Gud kände till att dessa djuphavsdjur redan fanns där, då han skapade allt liv på jorden.

Jag undrar...

// Kiin