Ibland kan det hända att man känner sig lite extra trött efter jobb och kroppen känns som bly. Man känner att just nu hade det varit lite extra skönt att komma hem. När bilen då inte vill starta blir man lite tröttare.
När man står där och dumt stirrar i en tom bagagelucka och för tredje gången, inom loppet av några minuter, konstaterar att det finns verkligen inga startkablar här, känner man sig även lite undrande över detta faktum och man börjar ana hur ett lätt sting av irritation långsamt börjar bubbla.
Efter att man sprungit runt och frågat all övrig personal på arbetsplatsen och kommit fram till att endast en av dessa har ett par startkablar man kan låna, blir man så nöjd att man inte orkar tycka det är ens lite märkligt att det inte var fler som ägde ett par sådana. Nåja…
När man efter lite puttande, kopplande och hoppblandad förvåning äntligen glider iväg i sin bil och tänker ”Äntligen!” blir man lagom besviken när bilen plötsligt dör igen! När man inser att man kommit ifrån såväl kollegor som kablar känner man sig mest uppgiven…och lite ensam.
När parkeringsvakterna kör upp bredvid en och undrar varför man har valt att sätta bilen på det ovanliga viset mitt i gatan, blir man lite nervös. När man förklarar och de önskar en lycka till och kör sin väg, känner man sig lättad.
När man inser att alla är på jobb och ingen kan hjälpa en, men man plötsligt kommer på att, pappa som i vanliga fall jobbar många timmar bort i landet, gick i pension för 3 dagar sedan och således borde befinna sig 10 minuter härifrån. När man kommer på det och han svarar att han kommer direkt, då…då kan man känna sig så glad att man börjar gråta en liten skvätt.
Efter en lång osäker väg hem, där bilen svimmat och fått konstgjord andning ett flertal gånger och de flesta varningslampor ilsket lyst en i ansiktet, får konstaterat att det är ett glapp och något med batteriet och med hjälp av lite koppar och en nypensionerad pappa, som eskorterat en hela vägen hem och sedan åtgärdar felet, kommer innanför sin egen dörr, då känner man sig märkligt nog lite piggare och självklart mycket tacksam.
Dock är det med lätthet och nyvunnen erfarenhet, jag kan erkänna att det finns roligare väder att ägna sig åt denna aktivitet i, än i fullt ösregn och storstorm…
// Kiin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar